Oj, vad han bökar omkring i magen idag. Nästan så han försöker ta sig ut med rumpan först genom bukväggen. Mysigt men lite otäckt när det stramar och han fortsätter att trycka sig ut.
På midsommarafton träffade jag min lilla, två månader gamla kusin. Hon är så fin. Och det är så overkligt att jag och maken också, om allt går bra, kommer komma hem med ett litet barn. Vårt barn!
Många verkar bli lite förvånade och tro att bebisen ska komma snart eftersom han redan varit fixerad i tre veckor. Tyvärr tror jag det dröjer minst några veckor till, det finns inga tecken på att han skulle vilja komma ut den närmaste framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja att han är fixerad är ju inget tecken alls eg. EN del ligger fixerade länge, andra blir det aldrig. Förr sa man att låg de inte fixerade i v 38-39 på en förstis så började man fundera på bäckenmätning, numera så vet man att det är lika vanligt som att de skulle fara fixerade sedan länge. O du.. man _kan_ inte gå igång en förlossning, inte heller anstränga sig, putsa fönster eller springa sig till ett värkarbete. Färdknäppen är det enda som har viss funktion ju via prostaglandinet. Så vila sig i form är det jag rekomenderar mina mammor, o av det får de en lättare förlossning med ( utvilade= hanterar smärtan bättre)
*kraaaaaaaaaaaaam*
Skicka en kommentar