Förändring

På ett sätt är det skönt att hela graviditeten tar sådan tid, för det är mycket omställningar. Kommer på mig själv med att fundera ut strategier för hur jag ska kunna skydda det lilla livet från all världens ondska, hemskheter och orättvisor. Hur ska man våga släppa taget och låta barnet pröva sina egna vingar.. i relationer till andra människor, när nya utmaningar väntar, i skolan eller när det är dags att göra egna val.

Hur mycket kärlek finns det inte redan nu för det här livet som vi inte ens känner. Hur mycket skulle vi inte göra för att lilla liv ska få det så bra som möjligt (allt!). Förstår inte alls hur vi kan få ansvar för någon så liten och så sårbar, och utan så mycket annat till hands än vår kärlek och vår tid. Räcker det? Jag menar -vi kan köpa hur många märkesbarnvagnar som helst utan att veta ifall barnet får bra kompisar, klarar sig från sjukdomar, orkar med skolan eller vad livet än bjuder på. Och det är så skrämmande. Att inte veta. Att bara kunna älska och göra sitt bästa.