Stackars barn

Det är lite synd om vårt barn.

Som gravid har jag tagit både Nasonex och Clarityn och vid tillfälle även smort mig med starka steroidkrämer -allt visserligen godkänt av läkare, men ändå.

Och med en mamma som har en lång historia som atopiker med både astma, multipla svåra födoämnesallergier och stundtals svåra eksem är ju inte oddsen på barnets sida direkt.

Helst äter jag ju glass, polly och grandiosa-tropicanapizza. Och så glömmer jag mina vitaminer vissa dagar. Fruktansvärt va? Och apropå frukt -äpple. Allsidigt och bra.

Motion? Nu förstår jag inte hur du menar, säger jag till mig själv.

Men det värsta av allt är ju ändå att efter ett års ålder tvingas barnet till dagis hela dagarna. För att spä på det dåliga samvetet ytterligare så gör folk det väldigt klart hur synd det är om barnet då. Inte för att vi vill det och såklart vi ska försöka pussla så dagarna på dagis blir så korta som möjligt, men många timmar på dagis kommer det att bli ändå.


Stackars barn.