Läskigt

Det känns lite läskigt just nu. De flesta nära vet om det nu, även om vi har inte gått ut med det till den stora allmänheten än. Nyss la jag även en beställning på några supersöta bodysar. Det är läskigt, för tänk ifall nåt skulle hända. Men jag var bara tvungen, har redan kikat på de här bodysarna under flera veckor och nu var det 40% rabatt på mellandagsrean. Så mycket billigare, för annars är de ganska dyra.

Ska till barnmorskan på onsdag morgon som sagt. Hoppas allt ser bra ut då!

Gott nytt år!

Morgonillamående och andra klagomål

Well yes, det är på morgonen det är värst. Innan jag hunnit äta något ordentligt. Och på kvällen när jag ska sova och inte ätit på ett tag. Förut kräktes jag upp en klementin jag fått i mig. Usch. Det är otäckt det här. Hoppas det ger med sig snart.


Mitt habitualtillstånd är för övrigt snorig, numera. Det är jättejobbigt. Har inte fått sova en hel natt på flera veckor. Känner mig inte särskilt sjuk, bara trött. Men det är ju för att jag vaknar vid sex-tiden med heltäppt näsa utan att kunna andas, torra, spruckna läppar, torra tänder och ett illamående som tvingar mig att rusa upp direkt -först för att försöka kräkas upp något som inte finns i magsäcken, sedan kräkas av att behöva öppna kylskåpet så jag kan göra mackor och sedan lugnar det sig äntligen när jag väl kunna äta lite.

Gah. Gnäll gnäll gnäll idag. Trött!! Ska spara den här bloggen för att kunna läsa hur jobbigt det kan vara, när maken börjar prata om en eventuell nummer tvåa.


Och till sist: den som sa att koksaltnäsdroppar skulle hjälpa. Yeah right. De hederliga gamla nässprayna är det enda som hjälper. Mina stackars slemhinnor i näsan.

Tokig

Efter snart tre dagar hemma, mestadels framför datorn och sajten familjeliv är jag på väg att bli tokig av oro. Måste sluta hänga där. Det hjälper inte ett dugg. Har blivit väldigt mycket oroligare igen.

Nästa onsdag ska jag på inskrivning. De brukar göra ultraljud då så det ska bli skönt att se hur det står till därinne i magen.

God Jul

Igår firade vi julafton med hela släkten. Och kläckte nyheten. De blev förvånade men väldigt glada. Vi har babyboom i släkten nu med två bebisar beräknade till femte maj så först trodde de att vi skojade.

Lillasyster och mamma har helt ovetandes köpt barnbestick med muminmönster på till oss i julklapp. Där kan man snacka om sjätte sinne eller hur förvånade vi blivit om vi inte väntat barn.


Går in i vecka 10 (9+0) idag. Har inte orkat ändra räknaren längst upp som går två dagar för tidigt. Önskar att tiden kunde gå lite fortare, för det är jobbigt med ovisshet och hoppet om att allt ska gå bra. Samtidigt som jag har accepterat läget och känner mig ganska lugn inombords.

Allt hade varit bra om det inte varit för illamåendet. Imorses fick jag rusa upp ur sängen och kräkas upp det som finns i magsäcken när man inte ätit på nästan 12 timmar -dvs något gult och frätande. I skrivande stund har jag ätit postafen, frukost och knaprar nu på salta kex och det börjar kännas drägligare igen.

Uppdatering

Nu har vi berättat för mormor, hon blev glad! Det är så roligt att berätta, för hittills har vi bara sett genuin glädje.

Förra veckan var jag hos min gyn. Var så orolig för några veckor sedan att jag bokade in ett extra ultraljud. När dagen väl kom så kändes det inte så nödvändigt, men jag gick dit ändå. Ett pyttelitet hjärta slog och det var fantastiskt. Blev tillbakaflyttad cirka tre dagar, så idag är jag i vecka 9 (8+1).

Förut idag kräktes jag lite innan jag hunnit äta något. Galla smakar inget vidare. Med mina seaband och äta oftare mår jag väl så jag klarar mig från att spy. Men det är inte roligt att må illa, i flera veckor.

Nu väntar vi på julen, på julafton ska vi nog berätta för släkten. Kan nog inte hålla oss längre.


Maken har börjat prata med bebisen varje dag. Han viskar så inte jag ska höra, hur de ska åka iväg och köpa glass och göra annat bus, som inte mamma får veta. Åh, vad jag önskar, hoppas och ber att allt ska gå bra!

Otäcka drömmar och fall

Inatt drömde jag att jag blödde. Var så väldigt ledsen i drömmen! Så det var skönt att vakna upp och inse att så inte alls var fallet. Peppar peppar, håll alla tummar nu.

Var iväg förut och satt på en stol -som plötsligt rasar ihop och jag ramlar ner på marken platt fall. Otäckt! Gjorde inte så ont men var väl så omskakande. Blev ju rädd, både av vad som hände och för lilla livet. Och det jobbiga i att inte kunna förklara för någon, varför man blev så väldigt rädd.. Senare höll vi om varandra och jag tror att vi båda bett stilla resten av dagen; Kära Gode Gud, låt Lilla Liv stanna kvar hos oss.

Illa, jag mår illa

Ja, det passar att citera Magnus Uggla om jag ska beskriva dagens känsla. Igår var det riktigt illa och idag har jag spytt två gånger. Den andra gången när jag gick till bussen! Pinsamt, avslöjande och bara jobbigt. Sea banden och postafenet verkar inte riktigt hjälpa längre..

Dessutom är jag trött trött trött. Så trött att jag inte kan hålla ögonen uppe ens om jag har besök. Tog en nästan fyra timmar lång tupplur nyss.

Men det är inte bara eländigt. Det är väldigt roligt och förväntansfullt också. Nästa vecka jag ska på VUL hos min gynekolog och vi fortsätter att be och hålla tummarna för att allt ska gå vägen.

Lilla Liv, stanna kvar hos oss! Vi längtar efter dig!!

Olika

Det finns ju typ en miljon olika graviditetsuträkningssidor här på internet, och alla säger olika -plus minus 3 dagar ungefär. Enligt den jag använder mest går jag in i vecka 7 (6+0) imorgon. Spännande!

Lycka

Det går inte att sluta tänka på det. Det är så fantastiskt roligt och underbart. Så självklart. Och så otroligt skrämmande nu när det verkligen är verkligt.

Datum

Tiden går långsamt framåt, men nu har jag lite att se fram emot iaf.

13/12 ska jag till min gynekolog för ett ultraljud, för att jag är så väldigt orolig.
2/1 är det dags för inskrivning, lååångt fram och tyvärr efter julhelgerna men det blir nog bra.

Två dagar

Nu har det gått hela två dagar sen vi fick veta. Det är fantastiskt roligt. Och så oerhört oroligt. Tänker på det typ hela tiden. Hur gör folk? Jag kan ju inte gå och vara ett sånt här vrak i tio veckor till.. Hoppas det lättar snart!

Har ätit ganska mycket fibrer de senaste dagarna så magen är i verklig obalans. Gör lite ont ibland och genast blir jag skärrad. Men jag hoppas det ska lägga sig.


Jag har berättat för fyra kompisar nu . Det är roligt att berätta. Till en skickade jag länken till den här bloggen. Längtar efter att få berätta för alla andra.

Så overkligt

Testen visar fortfarande tre klara streck. Vi är så gravida. Spännande. Men jag känner ju inte så mycket alls.. känns mest som vanligt. Och så är jag redan hemskt orolig. Det är ju så väldigt tidigt än, typ vecka 5.

Det lilla livet är litet

Åh, vilken välsignelse som landat i vårt liv. I min mage bor sedan någon vecka ett litet liv. Lilla Liv. Stanna kvar hos oss. Gör våra liv ännu rikare. Vi är så lyckliga!!:)

Käre Gud. Du ser alla rädslor och farhågor. Välsigna och beskydda oss. Hjälp oss gå igenom det här med frid i hjärtat.

Ännu inget

Idag är dagen för beräknad mens och jag testade på morgonen. Inget plus. Ingen Lilla Liv som bosatt sig hos oss än.

Det är så himla sorgligt. Jag hoppades ju så ändå fast jag hade alla tecken på mens den gångna veckan. Istället för kalas är jag hemma, och det är nog skönt så. En släkting är nygravid och jag börjar förstå dem som har svårt att träffa andra gravida.


Åh, kan inte mensen komma snartsnartsnart så vi kan försöka igen snart.

Försök två

Vi har alltså försökt två gånger nu. Mensen ska komma på söndag. Och jag har alla tecken jag brukar ha inför mensen. Ömma bröst, hysteriska humörsvängningar, ont i korsryggen, ont vid livmodern.

Antar att känslan är förvåning över alla år vi så noga skyddat oss och undvikit graviditet. Man har ju trott att det skulle ta sig, lätt som en plätt.

Jag vet att detta inte är länge. Två månader är ingenting egentligen. Dessutom är vi båda under trettio, försöker leva hälsosamt, röker inte, dricker inte. Det kommer säkert. Men det är bara så jobbigt att behöva vänta så länge innan man kan försöka nästa gång. Tiden går så långsamt. Två veckor innan vi kan försöka igen. Sedan två veckors väntan innan vi kan se om det tagit.

Och därefter, förhoppningsvis, fyrtio oroliga veckor ifall allt ska gå bra. Ifall Lilla Liv vill stanna.

Som vi längtar

När jag skulle välja adress till bloggen tänkte jag Liv modern. Och så hajade jag till. Livmodern. Kanske, men ändå inte.

Har alltid längtat efter barn. I många många år har den biologiska klockan tickat fast jag bara är 20+. Nu har vi bockat av flera av våra "helst ska vi ha gjort detta innan vi försöker-lista"; giftemål, han har fast jobb, jag studerar, vi har större lägenhet -så då var det bara att köra på. Trodde vi. Precis som så många andra. Det tog sig inte första gången.

Nu inväntar vi svar på om försök två har lyckats.