Nageltrång

Det här med att klippa tånaglarna har varit rätt problematiskt ganska länge. Är man då född med tånaglar som kräver noggranna, små och frekventa klippningar för att undvika nageltrång så blir det lite problematiskt. Lyckades vid senaste försöket få bort alldeles för mycket nagel och nu är vänstra stortån röd, svullen och ömmar vid palpation. Pain! Och det finns inget annat att göra än att försöka få fram nageln lite försiktigt om det inte ska bli riktigt illa. Önskar mig själv lycka till med det projektet som kräver tid och tålamod med foten i ställning som inte underlättas av den växande magen.

På jobbet tyckte de att magen växt över helgen och jag kan nog inte annat än hålla med. Det växer verkligen fortfarande och det går att känna hur bebisen blir större i magen också. Fantastiskt, vilket mirakel han är, vår lille hjärtkotte! Eftersom jag jobbar inom vården måste de obligatoriska scrubsen på och jag har kört med klänning, det är smidigast med magen. Idag fick jag ta en jättestor storlek för att få plats med magen och eftersom jag är jättekort blir klänningen jättelång och jag ser ut som en barbamamma när jag vandrar i korridorerna.

Vecka 37

Wohoo. Det går i alla fall framåt. På flera graviditetssidor är jag på sista stoppet nu; 37-40-veckorna.

Idag känns det lite lättare. Flexade ut tidigare från jobbet, sov någon timme och nu ska vi ut och äta. Råstekt vitlökspotatis. Det bästa som finns i äta ute-väg.

Och jag är förresten tjockare nu än jag är bredare. Att försöka gå förbi saker är inte längre så självklart. Det vore nästan lättare att rulla fram.

Den stora trötthetens moder

En trötthet värre än Den Stora Tröttheten har drabbat mig. När jag vaknade på morgonen i måndags var det så tungt, så tungt att ens försöka öppna ögonlocken. Och så har det fortsatt hela veckan. Har ändå stapplande tagit mig till jobbet varje dag och sedan hem igen, sovit någon timme och sedan lagt mig för natten. Likväl, så oerhört trött varje morgon. Magen växer, tar nästan emot när jag går och bebisen trycker neråt. Förstår inte hur det ska gå att jobba två veckor till. Nu börjar jag dessutom bli så trött på att vara gravid, trots att det kan vara sju hela veckor kvar. Vilken sinnesstämning som kommer prägla den här familjen om födelsedagen dröjer kan jag börja ana redan nu. Idag blev jag dessutom för första gången irriterad på lilla bebisen som skulle böka runt precis när jag skulle lägga mig för att vila efter jobbet. Hemska jag.

Gnäll, gnäll, gnäll. Det är bara inte så roligt just nu. Tycker bebisen kan komma snart!

Om den oergonomiska ställningen med magen

Nu har magen börjat vara i vägen, typ hela tiden. På jobbet får jag sitta så långt ifrån tangentbordet att jag sitter och skriver med armarna nästan rakt utsträckta. Plus att jag varken kan höja eller sänka stolen särskilt eftersom jag sitter med fötterna på två pedaler jag måste nå hela tiden.

Och antalet dagar jag har kvar att jobba är typ 14. Pust. Men jag gjorde faktiskt mycket idag, klarade det mesta själv och då känns det gott, särskilt när lådan med banden som redan är avskrivna är full!

Håhåjaja

Maken utbrast glatt: "Tänk om vi får barn nästa vecka!!"

Eh. Shit.

För nu närmar det sig verkligen, även om det antagligen dröjer minst en månad. Och när han la fram det på det sättet fick jag nästan panik. Nog för att vi materiellt har det mesta fixat, men förlossningen, ansvaret och tröttheten är jag inte riktigt redo för.

Eh.

Bök

Oj, vad han bökar omkring i magen idag. Nästan så han försöker ta sig ut med rumpan först genom bukväggen. Mysigt men lite otäckt när det stramar och han fortsätter att trycka sig ut.

På midsommarafton träffade jag min lilla, två månader gamla kusin. Hon är så fin. Och det är så overkligt att jag och maken också, om allt går bra, kommer komma hem med ett litet barn. Vårt barn!

Många verkar bli lite förvånade och tro att bebisen ska komma snart eftersom han redan varit fixerad i tre veckor. Tyvärr tror jag det dröjer minst några veckor till, det finns inga tecken på att han skulle vilja komma ut den närmaste framtiden.

Klumpedunsen och han med slutspelsskägget

Maken har den senaste tiden fått ett ordentligt skägg. Till mitt stora nöje och makens förvåning är det inte alls särskilt ovanligt enligt graviditetstidningen att män, mot graviditetens sista tid, sparar till skägg. Och han är bra snygg och fin, min man. Hade det inte blivit barn gjorda tidigare skulle det blivit det nu. If you know what I mean.


Och så bjuder jag på en bild på magen, så här dagen före midsommar. Stor, trött och klumpig. Jag hoppas tiden går fort fram till förlossningen.

Eller lagom fort. Som barnmorskan sa igår på förlossningsförberedande kursen; det här är enda gången man är själv som höggravid. Nästa gång finns det förhoppningsvis ett till litet barn att ta hand om och då kan man inte rå om sig själv på samma sätt. Så jag försöker njuta av tillvaron!

Barnmorskebesök

Andra veckan på jobbet avklarad och efteråt var vi hos barnmorskan en sväng. Vi lyssnade bara på hjärtat, mätte magen -växt två cm på lika många veckor, aj- och tog blodtrycket. Allt verkade bra och det är ju skönt. Frågade om vi inte skulle ta fler venösa prover på mig eftersom jag tillhör en skara av ganska få som har blodgrupp 0-. Och jomenvisst. Det hade min gamla barnmorska glömt och den nya inte tänkt på. Men nu ligger ett rör i ett kylskåp i väntan på att det ska bli måndag eftermiddag och provet kan gå iväg för undersökning.

Bebisen är för övrigt fixerad redan sedan förra besöket, har nog glömt skriva det. Inte för att det betyder någonting men som barnmorskan sa, han gör det han ska, ligger rätt och växer och jag ska göra det jag ska.

Men jag börjar längta efter att ha bebisen på rätt sida av bukmuskulaturen. Det går i princip inte att böja sig ner längre för att ens sätta på knäppningen på sandalerna. Och så ska jag försöka knipa knipa knipa. Efter att ha skrivit en hel dags mottagning för läkare som specialiserar sig på diverse framfall inser jag att det kan jag klara mig utan.

Imorgon är det midsommar men jag har inga andra planer än att jag ska vispa grädde och äta några jordgubbar till. Mums!

Ödematösa ben

Att först sitta framför datorn på jobbet i över åtta timmar och strax därefter åka på förlossningsförberedande kurs i tre timmar där man sitter trångt på en föreläsningssals hårda stol med bara en kvarts rast leder visst till att mina knölar vid anklarna försvinner. Oh, happy day. Önskar att mina vader sedan tidigare var av denna värld så jag kunde få på mig stödstrumpor. Nu skriver jag liggande i soffan i en mindre ergonomisk ställning med förhoppning om att lite vätska ska fördrivas i alla fall.

Idag har jag dessutom varit hemskt törstig och kissat hela hela hela tiden. Gah. Nu måste måste måste jag dra ner på godiset, medicinkursen ligger alldeles för nära i tiden. Diabetes är något jag helst slipper. Annars är det nog ett bra tecken, för jag tror bebisen sjunkit ner lite grann och då kan man tydligen också behöva uträtta toalettbehov oftare. Det ilar lite neråt och de senaste dagarna har jag haft lite sammandragningar med mensvärk. Förberedelse pågår.

Annars är förlossningsförberedande kursen rätt bra. Kursledaren är rolig och det är faktaspäckat. Det är dessutom skönt att veta att maken hört allting, så kan vi diskutera hur vi önskar att förlossningen kommer förlöpa. Idag pratade vi smärtlindring. Jag kommer aldrig, lika lite som jag kommer bli ögonläkare, ta kvaddlar. I övrigt är jag öppen för det mesta, även om jag hoppas kunna klara mig på det minsta möjliga.

Det är tydligen match på TV och det är ju bara så tråkigt. Därav förpassas jag till dator och nu finns ju både tid och lite ork att uppdatera. Annars är jag rätt trött efter jobbet, även om det går bra och fortfarande är ganska tillfredsställande. Men jag längtar efter bebisen. Imorgon är det prick fem veckor kvar till beräknat datum. Hoppas hoppas, han kommer i tid.

Klart II

Nu så. Bilen ska vara lagad och det mesta vi behöver finns hemma. Kom hellre förr än senare, mitt lilla barn!

Klart

Jomen. Vi har funderat och funderat och det verkar som att det mesta är klart inför bebisens ankomst. Vagnen hämtas efter att bebisen är här liksom skötbordsdelen som sätts på skåpet när det närmar sig due to platsbrist. Shit. Det börjar bli verkligt.

Men bebisen får helst vänta några dagar till, bilen är trasig igen och måste lagas först. Utan egen bil vägrar jag åka till något annat sjukhus än de här i stan, trots platsbrist. Inte kan man väl kräva att vi ska betala upp till nio mils taxiresa, eller?


Igår höll jag en liten i famnen och det känns mycket märkligt att vi inom två månader, om allt går bra, peppar peppar, har en alldeles egen liten en.

Typ status quo

Här händer det inte så mycket på bebisfronten just nu. Han bökar lite några gånger per dag, hickar desto mer, magen är stor och benen är svullna nästan upp till knäna.

Bilen är lagad, gratis till och med! Heja snälla mekanikerna (som lagade bilen genom att dra åt en sladd). Jag vågar mig nog på att tro på tentaresultatet som ligger ute, medicinkursen är avklarad. Heja mig, trots toalettrenoveringar, ommålning och allt vad det heter!

Livet är faktiskt ganska behagligt när man har en toalett hemma.

Stressmoment

Heh. Vår bil, vår relativt nya bil som inte ens är tre år gammal har fått för sig att ladda ur batteriet och går således inte igång om man inte laddar batteriet först. Typiskt opraktiskt! Nu är jag glad att jag inte är ännu gravidare, men nog är det frustrerande att veta att om nåt skulle hända nu skulle vi måsta beställa taxi. Imorgon, om maken på något sätt tar sig till jobbet får han se till att ordna detta! Som tur är jobbar han på samma ställe där bilen en gång tillverkades, så det finns mekaniker lite mer tillgängliga.

Men håll gärna tummarna att inte all skatteåterbäring går åt till att laga bilen! Och att bebisen håller sig lugn i magen.

Klumpedunsen

Om jag tidigare trott att jag var stor och känt mig klumpig så är det inget mot hur jag känner mig nu. Det är jobbigt att sätta sig i bilen (men jag kör fortfarande), nästintill omöjligt att ta sig upp från sängen/soffan/stolen utan en större ansträngning och om jag råkar se mig själv i helfigur på stan blir jag lika förvånad över magstorleken varje gång. Och så är det rätt kämpigt i värmen men vi har åkt till föräldrahemmet och badat flera gånger och i skuggan på landet njuter man av sommaren!

Vi har köpt på oss lite dricka och snacks idag som kan packas ner i väskan som ska med till förlossningen. Tänkte packa det som kan packas i förväg någon gång nästa vecka. Sen får den stå och vänta tills det är dags. Det känns sjukt att inom tio veckor har vi fött barn, även om vi skulle gå tre veckor över tiden. Förhoppningsvis går allt bra och vi kan börja vårt nya liv tillsammans med vårt lilla barn! Vi längtar och väntar, och hoppas och ber att allt ska gå bra!

Stort liv

Heh. Bebisen ska enligt gårdagens beräkning väga cirka 2500 gram. I vänta barn-boken vi fått från barnmorskan står det att barnet nu ökar med 250 gram i veckan. Det är mellan sju och tio veckor kvar tills barnet ska ut. Enkel matten ger ett skrämmande antal gram som jag påstås kunna föda fram. Lilla barn, väx lagom mycket nu på slutet!

Sista datumen

Nu är de resterande barnmorskebesöken också inplanerade och sommaren ser alltså ut som följer. Däremellan hoppas jag kunna få plats med biobesök (sex and the city-filmen måste ses), middagar ute och flertalet träffar med goda vänner i sann passa-på-innan-bebisen-tittar-ut-anda.


9 juni börjar jobba

13 juni studentfest för kusinen

19 juni barnmorskan

7 juli första bröllopsdagen, barnmorskan

11 juli sista dagen på jobbet, vecka 38+0 och bebisen är i princip färdigbakad och klar om han skulle vilja komma ut.

21 juli barnmorskan

24 juli beräknad födelse

Ultraljud och fika på stan

Idag har jag varit på stan, värmen till trots. Köpte en fläkt som efter max tio minuters användande redan är väl värd varenda en av de 98 kronorna den kostade på Clas Ohlson. Därefter ett besök hos bokhandlaren och fyra pocketböcker följde med hem. Här ska det läsas.

Sen skulle jag träffa min nya barnmorska. Hon var ung, kan inte varit många över 30, och rätt trevlig men väldigt rättfram och aningens barsk. Mina värden var så bra, såå och jag hoppas jag är lika bra på att föda som hon hävdade att finska kvinnor är. Mitt Hb skulle gått upp från 122 till 142 på dryga tre veckor dock, men jag är skeptisk. Antingen är jag aningens dehydrerad eller så var det mätfel på förra värdet.

Därefter var det dags för tillväxtultraljudet och på en månad har min lille grabb (japp, en snopp sågs tydligt den här gången också) gått från - 11% till + 9%. Urinblåsan var välfylld, njurbäcken såg normalvida ut, hjärtats rum lika så och diafragmavalven var fint välvda. Och så gjorde han pussmun åt mamma. Min lille hjärtkotte.

Eftermiddagen avslutades med en mjukglass i skuggan tillsammans med en gammal kompis från högstadietiden. Lika trevligt som alltid! Nu ska jag njuta av fläkten en stund till.