Graviditetstecken

Under endokrinologiveckan fick vi lära oss att gravida kvinnor väldigt tidigt under graviditeten får tunna, tunna, ljusa fjun på kinderna och som polisonger. Har delgett maken detta fenomen och han har under en tid sagt att en av tjejerna på hans jobb är gravid eftersom hon fått massa fjun i ansiktet som hon inte haft förut. (Ja, han lägger märke till detaljer!) Idag berättade han för arbetskollegorna om vår graviditet och visade ultraljudsbilder. Snart efter hade samma tjej också berättat; att hon är gravid.

Se där. Jag vill tro att det funkar så. Har själv också fått fjun på kinderna. Så nu vet ni vad ni ska kolla efter!

Vecka 20 idag då! Wee! Om en vecka har vi gått halvvägs.

Hjärtkotten

Vår lilla bebis

Var på ultraljud i morses och det gick så bra det kan gå. Bebisen är i lagom storlek, hjärtat har kammare och förmak, magsäcken var full liksom urinblåsan vilket tyder på fungerande njurar. Två hjärnhalvor och en liten lillhjärna. Två armar, två ben, fingrar, tår. Blev tillbakaflyttad en dag, så jag börjar ny vecka på fredagar numera. Alltså 18+6 idag och beräknad förlossning 24 juli.

Bebisen låg och ryckte. Precis som sin pappa, iaf innan han ska sova. Och just nu ligger hon med huvudet ner och lite ihopkurad. Moderkakan i framvägg men ganska högt upp.

Fick köpa tre bilder, inte de bästa i kvaliten men jag är så nöjd med att vi fick nästan en halvtimme därinne och att hon gick igenom barnet så noga med oss.

Vårt lilla barn! Gullegull.

Sparkar?

Igår kände jag två buffar som inte liknade något jag känt förut, det måste ha varit bebisen. Och när jag förut idag låg på mage, vilket händer sällan numera, och surfade kände jag flera buffar. Min lilla gullebebis. Mammas lilla hjärtkotte.

Ultraljud imorgon alltså. Håll tummarna att allt ser bra ut!

Patientnära prover

Ibland är det tacksamt att vara läkarstudent. Vi får laborera med varandras blodkärl och analysera vårt egna blod. Blev stucken i fingrarna tre gånger med bra resultat och i armvecken också tre gånger, men med mindre bra resultat. Mina vener har alltid varit svåråtkomliga, vilket inte är alltid har varit så roligt som barn med många sjukdomar. Hurra för emla-salvan som räddat mig många gånger. Tyvärr som vuxen kan jag inte alltid komma dragandes med den när det är dags att stickas. Bara att bita ihop, plus att jag under förlossningen antagligen kommer att bli stucken och sydd gånger flera samt uppleva en väldig smärta så det är väl bara att bita ihop. Lilla Liv, vad gör jag inte för dig.

Har varit så fruktansvärt trött den senaste veckan att jag flera gånger gråtit här hemma av trötthet. Både på morgonen innan jag kommit iväg bara på tanken att behöva tillbringa en dag hemifrån och på kvällen för att tröttheten är så fruktansvärd. Anemi, tänkte jag men tji fick jag. Två värden blodvärden idag var samma som på inskrivningen i början av januari, 130-135 i Hb. Attans, var vi många som tänkte som hade önskat skylla tröttheten på något åtgärdbart.

Blodsockret precis efter lunch låg på 5,2 och det är ju bra. Liksom CRP <8, vilket betyder att jag verkligen inte är förkyld utan att min nästäppa är hormonell. Ack, ja.

Imorgon ska vi få svar på massa andra prover om hur blodet mår. Lite pirrigt nästan, det kan dölja sig både en och annan sjukdom i de svaren. Well yes, jag slipper ringa barnmorskan och fråga om jag får komma in och kolla mitt Hb iaf, alltid något!

Ja, och så bjuder the-mother-to-be på det här kortet lillsyrran skapat från deras senaste besök här.

Barnvagn

Det här med barnvagnar är ett kärt dilemma. Har i många år gillat barnvagnar och faktiskt hängt med i allt det senaste. Till min stora förvåning är vissa av de vagnar jag tidigare ratat med i urvalet till vår bebis och andra är för länge sedan bortvalda. Och ja, vi kommer satsa på en ny vagn. Är man prylnörd så är man.
Valet är svårt dock och vi är inte helt överens. Jag gillar enfärgade vagnar, inte mycket detaljer. Och så är det ett stort plus med svängbara framhjul när man är ute och kör; vilket oftast kommer göras av mig.









Jag gillar Urban Jungle. Den är snygg, den är lättstyrd och den finns i många fina färger. Enda nackdelen är att sittdelen inte går att ha vänd emot sig.




Kronans vagn är ny, fräsch och har praktiska handtag om man ska lyfta vagnen upp på bussen. Billigast i listan också. Man kan köpa nytt överdrag i annan färg om man vill. Praktiskt om man ska spara på vagnen till eventuellt syskon, (fast syskon får vänta, så vi kommer nog sälja vagnen senare). Nackdelen är just att den inte är lika lättstyrd som vagnarna med svängbara framhjul.



Brio Happy är verkligen snygg och enkel. De röda, gröna, bruna och lila färgerna i år är jättefina. Dock är även den ganska stor och klumpig.



Bugaboo! Enkel, rolig, otroooligt lättstyrd, liten (praktiskt i liten lägenhet och i liten bil) och man kan variera färgerna på över- och underdelen i oändlighet. Lite låg, rätt dyr (men egentligen ligger alla vagnarna i samma pris, det ÄR sjukt dyrt med vagn) men å andra sidan är det jättebra andrahandsvärde på den här vagnen.

Vi ligger och pratar om det på kvällarna innan vi ska sova. Maken röstar hittills på Brio Happy och jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag vill ha en Bugaboo. Får se vad det blir när det är dags att köpa!

Ny vecka

Håhåjaja, redan i vecka 19 och bara 5 dagar kvar till stora ultraljudet. Nu börjar det bli pirrigt, hoppas så att allt ser bra ut därinne.

Dagens krämpor

Halsbränna, förstoppning samt en hemorrojd. What a wonderful world.

Och igår innan jag skulle duscha såg jag att det var lite blött på ena bröstvårtan. Klämde lite försiktigt och ut kom en droppe vit-gul vätska. Inget infektiöst, utan jag tänker att det är början på en framtida mjölkproduktion. Ropade på maken så han också skulle få se och jag tror att man säkert kan säga att han inte kommer vilja göra de saker med brösten som han vanligtvis vill.

Vilken tur att jag kan dela allt det här med er.

Stackars barn

Det är lite synd om vårt barn.

Som gravid har jag tagit både Nasonex och Clarityn och vid tillfälle även smort mig med starka steroidkrämer -allt visserligen godkänt av läkare, men ändå.

Och med en mamma som har en lång historia som atopiker med både astma, multipla svåra födoämnesallergier och stundtals svåra eksem är ju inte oddsen på barnets sida direkt.

Helst äter jag ju glass, polly och grandiosa-tropicanapizza. Och så glömmer jag mina vitaminer vissa dagar. Fruktansvärt va? Och apropå frukt -äpple. Allsidigt och bra.

Motion? Nu förstår jag inte hur du menar, säger jag till mig själv.

Men det värsta av allt är ju ändå att efter ett års ålder tvingas barnet till dagis hela dagarna. För att spä på det dåliga samvetet ytterligare så gör folk det väldigt klart hur synd det är om barnet då. Inte för att vi vill det och såklart vi ska försöka pussla så dagarna på dagis blir så korta som möjligt, men många timmar på dagis kommer det att bli ändå.


Stackars barn.

Oro och sammandragningar

Åååh, jag blir så frustrerad. Vill ju känna bebisen röra sig i magen! Har någon enstaka gång känt något som kanske kunna vara ett litet fisksprattel men absolut ingenting säkert! Det är ju inte konstigt att inte ha känt något än, men jag vill veta att det lever och mår bra därinne.

Och förut fick jag något som måste vara en sammandragning. Det gör inte ont men känns lite knepigt. Känner man på magen, vilket maken gjorde och som han alltid gör när han kommer hem, så känns den alldeles hård.

10 dagar till ultraljudet.

Ny vecka

Jihoo. Ännu en ny vecka idag. Vecka 18 here I come. Mest är jag sugen på polly, smarties och grandiosa tropicana-djupfrysta pizzan. Mmmm.

Ligger jag ner och känner på magen är det ingen tvekan om var livmodern växer fram. Lilla barn, du får gärna ge dig till känna snart bara.

The Preggo

P2, här är den.

Livmodern går ju knappt upp till naveln så man ska inte förledas att tro att magen är hård och fin. Däremot är den faktiskt mycket större än innan eftersom tarmarna flyttas och på kvällarna, när kortet är taget, är jag jättesvullen.

Krämpor

Ack ja. Livet som gravid är sannerligen inte särskilt glamoröst. Delvis därför jag har den här bloggen, så inte mina andra, väldigt rosa, blogg ska behöva dras med alla skildringar. Har under veckan haft huvudvärk, vilket jag tänkt beror på att jag sover så dåligt eftersom jag vaknar av alla märkliga drömmar jag numera drömmer men nyss fick jag ett anfall av yrsel. Rummet bara snurrade trots att jag satt ner och det var hemskt otäckt. Läkeri-nörden i mig tänker att kristaller inne i mitt inneöra har lossnat men hypokondrikern i mig tänker havandeskapsförgiftning. För en studieuppgift förra veckan slog jag på internetmedicin om Hb och tydligen kan båda symptomen uppkomma vid låga blodvärden. Tänker att jag ska kolla blodtrycket på avdelningen nästa vecka och se om de förhoppningsvis har en egen lite Hb-mätare, annars ringer jag barnmorskan.

Vecka 17 mina vänner, sakta men säkert går det framåt!:)

Ååååh

Så frustrerande. Tre veckor till alltså, innan jag får reda på hur det står till i magen. Ska jag orka vänta eller ska jag maila barnmorskan och fråga om man får komma in en minut och lyssna på hjärtljud som hon sa att jag fick göra om jag var orolig?

Kanelbullar! Vill ha kanelbullar!

Dagens krämpa

Vecka 16 och halsbrännan har infunnit sig. Fy sjutton vad otäckt det är med halsbränna! Blä!

Nyss var det typ åtta veckor kvar till ultraljudet och nu är det bara tre. Det går ju framåt iaf.


Glass, glass, glass i stora lass lass lass.

Förändring

På ett sätt är det skönt att hela graviditeten tar sådan tid, för det är mycket omställningar. Kommer på mig själv med att fundera ut strategier för hur jag ska kunna skydda det lilla livet från all världens ondska, hemskheter och orättvisor. Hur ska man våga släppa taget och låta barnet pröva sina egna vingar.. i relationer till andra människor, när nya utmaningar väntar, i skolan eller när det är dags att göra egna val.

Hur mycket kärlek finns det inte redan nu för det här livet som vi inte ens känner. Hur mycket skulle vi inte göra för att lilla liv ska få det så bra som möjligt (allt!). Förstår inte alls hur vi kan få ansvar för någon så liten och så sårbar, och utan så mycket annat till hands än vår kärlek och vår tid. Räcker det? Jag menar -vi kan köpa hur många märkesbarnvagnar som helst utan att veta ifall barnet får bra kompisar, klarar sig från sjukdomar, orkar med skolan eller vad livet än bjuder på. Och det är så skrämmande. Att inte veta. Att bara kunna älska och göra sitt bästa.