Snart, snart och färdig filt

På fredag ska vi göra ett könsbestämmande ultraljud. Vi köper det för mången peng eftersom de inte berättar könet på rutin-ultraljudet. Det är inte bara för att få reda på könet, även om det ska bli roligt, utan det känns skönt att någon kollar att bebisen hittills växt som den ska och att allt förhoppningsvis ser bra ut. Vår lilla bebis. På fredag är det dags, det ska bli så roligt!!


Filten jag började på förra veckan är i princip klar nu. Idag har jag virkat, virkat och virkat. Det enda som fattas är att jag ska köpa ett nystan till i någon annan färg och virka runt hela filten. Det blir nog grönt, men jag köper det efter ultraljudet ifall jag skulle få för mig att välja en annan färg som är mindre könsneutral. Nu längtar jag efter att få börja ställa upp spjälsäng, vagn och ställa iordning diverse bebisrelaterade saker men det får bli efter renoveringen och efter tentan. Drygt en månad kvar tills boandet kan börja på riktigt alltså.

"Och hur sköter sig magen..?"

Gick på akuten bredvid en läkare idag som vid antal tillfällen frågade patienter om hur det går med avföringen. Jag insåg till min förskräckelse att från att ha skött magen minst en gång dagligen nu gått till att under en veckas tid knappt fått ut några kaninploppar. Detta trots mycket vatten, fibrer och vad glass och yoghurt gör för en finsk, laktosintolerant mage.

Pain.

Om bebisdoft och längtan

Jag har som bekant fått en ny kusin och igår fick vi träffa henne. Hon doftade precis så gott som bebisar gör. Mitt bebishjärta värker av längtan efter vårt lilla barn. Hade förlikat mig med tanken att tre månader kanske inte var så lång tid ändå men nu känns det som en evighet igen.

God morgon

Bebisen levde rövare i magen när vi vaknade. Och gör så fortfarande, två timmar senare. Har aldrig känt bebisen så lång tid på samma gång. Det är så väldigt mysigt att känna. Och att Tommi får känna mycket.

Det har känts både uppe och nere i magen så jag tror den snurrar omkring också. Helst får den gärna stanna med huvudet ner redan nu men än finns det tid och plats att snurra runt ett bra tag.

Idag ska jag fortsätta virka på en helvit filt till bebisen. Det var stört omöjligt att hitta en billig, vit stickad eller virkad filt på stan så jag tänkte göra en själv.

Han som kommer med glass

Min gullige make inte bara hämtade mig idag när jag insåg att jag inte skulle orka ta mig hem när jag precis missade spårvagnen, han kommer med en skål glass också. Triumfs hallon och choklad är dock inte lika god som den hade kunnat vara.

Igår när jag åt glass insåg jag plötsligt att jag ställt skålen på magen. Den är såpass stor nu, att jag omedvetet använde den som avlastningsyta. Only three months to go.

2/3

Nu är två tredjedelar av graviditeten avklarade. Tänker man så känns det ganska kort. Imorgon är det exakt tre månader kvar till beräknad förlossning. Men det känns istället jääättelångt fram. Som att bebisen tänker stanna i magen för alltid.

Är hemma och vilar upp mig idag, kände att det behövdes. Plus att vi har väldigt mycket att läsa den här veckan. Har mycket att göra tills imorgon, den här veckan går alldeles för fort. Idag är också dagen då de kollar om det är tillräckligt torrt i väggarna så de kan börja bygga upp toaletterna igen. Åh, vad jag hoppas det! Så att det blir klart någon gång. Minst fyra veckor tar det när de väl börjar bygga och jag orkar inte mer. Det börjar dessutom bli tungt att huka sig ner när jag ska använda hinken.

Promenerade ner till mataffären förut så jag skulle röra mig lite. Diabetestemat i skolan får mig inte att sluta med godis tyvärr, men jag ska försöka röra mer på mig i alla fall.

Just nu gör inte ryggen ont heller och det är så skönt! Har inte heller haft någon halsbränna senaste dagarna. Och jag sover faktiskt hela nätterna även om jag vaknar tidigt, vilket jag förstått att inte alla gör. Alltid något att vara tacksam över!

Ännu ett tillskott i släkten

Idag har min morbror med fru fått en liten tjej. Wee!:)

De fick också ett par veckor för tidigt. Antar att jag själv kommer vara bitter och stor som en val eftersom jag säkert kommer gå över minst tre veckor. Men den dagen den sorgen. Minst fem veckor måste bebisen dock stanna i magen har vi kommit överens om, en fungerande toalett inne i lägenheten är ett måste.



Här är jag förut idag. Nya klänningen är väldigt grön, men fräsch. Jag blir så glad av den.



Och så en bild från när vi provknöt sjalen vi köpt. Istället för bebis har vi en nalle i den. Åh, vad jag längtar efter att få bära på vårt lilla barn. Längtar, längtar, längtar. Och åh, vad vi hoppas och ber att allt ska gå bra. Det är fortfarande oroligt, I say.

Sammandragningar

Håhåjaja. Idag skulle jag vara duktig och premiärcykla till skolan som ligger ett antal backar och sju-åtta kilometer bort. På vägen hem vid den sista backen fick jag sjukt ont i magen och var tvungen att leda cykeln och nu på kvällen har jag haft cirka 7-8 sammandragningar senaste timmen. Vet inte riktigt när man ska bli orolig, det gör liksom inte ont utan är bara obehagligt. Orkar inte riktigt ringa förlossningen för att rådfråga, för tänk om de ber oss åka dit. Jag är så trött och vill bara sova. Det går nog över med lite mer vila. Imorgon ska jag åka kollektivt igen.


Och så säger vi Grattis till Jenny och Niclas som fick sin lille kille idag. Wee!:)

Wee.

Hurra. Idag börjar den stora nedräkningen efter bebisen. Vi har gjort över 181 dagar som gravida av 280. Bara 99 dagar kvar. Tvåsiffrigt liksom. Det är inte särskilt mycket.

Jag får nog lägga in en bild till magen snart. Den har växt igen. Har ingen helfigurspegel här hemma så jag ser sällan hela mig i spegeln men igår på Maxi råkade jag gå förbi en spegel och fick en smärre chock. Storlek stor. Eller som en kvinna frågade i helgen; "Nu är det väl inte så långt kvar?" "Eh, jo, typ tre och en halv månad!" Förstår inte riktigt var detta ska sluta.

Fick hem skötväskan igår och den verkar jättebra. Typ massa små och stora fack, ett vadderat skötunderlägg, rejält tyg och lagom lösa magneter som håller fast locket. Tror det blir hur bra som helst. Nu fattas bara vagnen. Och bebisen såklart.

Börjar bli lite orolig för förlossningen. Eller inte förlossningen i sig, utan ifall vi får plats på förlossningen. Det är hemskt stressande med tanke på babyboomen här i stan. Hoppas det inte är så många som föder just den dagen det är dags för oss. Förstår inte hur jag skulle orka åka över en timme med värkar för att komma till en förlossning som har plats för oss.

Saker att se fram emot

Saker vi ser fram emot.

Imorgon är det bara 100 dagar kvar till beräknad födelse. (Räknaren längst upp räknar en dag mindre än den räknare jag går efter)

2 maj ska vi ta reda på om det är en tjej eller kille som bor i min mage.

7 maj är det dags för barnmorskebesök igen.

Att väcka den lilla

Det händer inte så mycket här på magfronten just nu. Man skulle kunna säga att jag verkligen är gravid. Nu syns det. Gårdagen spenderades i kyrkan med att servera kaffe och kommentarerna och klapparna på magen var många. Tydligen ser jag ut att vänta en kille.

Att folk tar mig på magen gör verkligen ingenting, men det är ändå förvånande att människor vill klappa den mage jag försökt dölja och banta bort under större delen av mitt liv.

Halsbrännan är ett vidrigt tillstånd och ryggvärken sprider sig utefter hela ryggen så det är svårt att sitta på ronder och föreläsningar.

Nyss tryckte jag lite på magen för att se om bebisen reagerade och nog gjorde den det. Vi har legat och tittat på magen ur vilken någon försöker kravla sig ur, helst via naveln. Men än får du vänta ett par månader lilla vän, först ska mamma klara av en stor tenta och sen hinna jobba några veckor så vi kan köpa fina saker till dig! Just är det bara mysigt att känna bebisen. Sparkarna gör inte ont alls utan det är trevligt att då och då under dagen känna livstecken. Vår lilla bebis. Fantastiskt!

Ischiasnerven

Håhåjaja. Mina smidiga dagar får nog räknas som över för ett tag framöver. Ischiasnerven klagar så fort jag rör mitt högra ben vilket leder till att jag sakta haltar efter mina kursare i de oändliga kulvertarna. Halsbränna är verkligen ett vidrigt tillstånd. Huu! Och att böja sig ner för att sätta på skorna innefattar numera även ett antal suckar och pustar. Inte idel solsken alltså som det lockas med utanför sjukhusets stora fönster.


Det märks att bebisen växer och blir starkare. Häromnatten kunde jag inte somna om direkt för att Lilla Liv låg och sparkade så. Men det är så mysigt att känna sparkar, särskilt på dagen. Som att Livet säger "hej hej, här är jag" och allt runtomkring stannar upp för en stund.

Barnmorskekontroll

Min barnmorska är så gullig, så himla trist att hon ska sluta i slutet av maj. Hinner med ett besök till hos henne, sen får jag en ny. Den jag har nu är lite äldre och väl erfaren så hon har svar på alla mina frågor. Fast inte förra veckans tromboflebitmisstanke, där är hon lika clueless som jag.

Idag låg hjärtljuden på cirka 150, Hb 137 och sf-mått på 26 cm i vecka 25 -översta kurvan prickas in direkt, jajamen och Hbt ligger på samma värde som på inskrivningen. Blodtrycket 120/80 och undertrycket har stigit lite. Nåväl, en enskild mätning säger inte så mycket alls faktiskt, men hon tyckte jag skulle börja dricka mer vatten?

Jo, just det. Fick reda på att jag är 0-. Har alltid undrat vad jag har för blodgrupp så det var ju kul att få reda på det. Dock är blodgruppen ganska ovanlig så jag borde verkligen bli blodgivare i framtiden. Efter förlossningen kanske jag inte är så rädd för stora sprutor längre, då.

Att våga släppa kontrollen

Heh, jag uppdaterar som om jag inte hade ett liv men sanningen är att jag försöker plugga och det är så mycket roligare att göra annat. Blogg-kompisen Anski frågade i en kommentar om det inte var jobbigt att vara påläst och om att våga släppa kontrollen och jag tänkte att det kunde man ju skriva ett eget inlägg om.

Jag tänker nog lite som jag gjorde inför bröllopet, att före bröllopet försöker jag boka och planera så mycket jag kan för att sedan släppa kontrollen och flyta med när bröllopsdagen kommer. Insåg innan att det inte kommer bli exakt som jag tänkt men det var skönt att veta att jag hade gjort mitt och sedan lita på att alla andra gjorde sitt - och det blev den bästa dagen i vårt liv.

Inför förlossningen tänker jag att jag inte ska förvänta mig så mycket om hur exakt det ska bli. Jag har ingen aning om hur jag kommer klara av smärtan till exempel men jag hoppas att jag och maken tillsammans ska kunna ta oss igenom det med andning, massage och godtycklig smärtlindring. Det enda jag vet är att jag INTE vill ha sterila kvaddlar! Och helst då kanske sen avnavling som jag skrev om förut. Resten får personalen hjälpa oss med som just till exempel smärtlindring och förlossningsställningar. Människor har ju fött barn i alla tider, det borde ju funka för oss också.

Det viktigaste är förstås att allt görs för att barnet ska må bra!

Och jag inser så väl att för att kunna slappna av och klara av förlossningen så måste jag våga släppa taget och lita på att personalen gör sitt bästa. Det är skrämmande och lite jobbigt men jag jobbar på det redan nu, det är i såna här lägen det är svårt att veta lite för mycket. Men jag tror vi har bra förlossningsvård här i Sverige så det blir nog inga problem. Däremot är det ett stressmoment att tvingas föda mitt i semestertider och babyboom och inte alls veta om man får plats på förlossningen eller om man tvingas åka långt bort för att föda.

Nåväl, sammanfattningsvis kan man nog säga att jag helt enkelt har ett "det ordnar sig på nåt sätt" i huvudet. Det kommer nog bli en smärtsam men häftig upplevelse -vi ska ju få träffa vårt lilla barn!

Längtan efter Lilla Liv

Åh. Inatt drömde jag att det var dags att föda och vi fick en liten pojke. Det var så himla mysigt att gå omkring hemma och bära på och gosa med den lilla bebisen. Vår lilla bebis. Vad vi längtar och väntar!

Avnavlning

Det här med avnavlning innan barnet ens hunnit ta sitt första andetag eller om man ska vänta tills blodet slutat pulsera i navelsträngen är under debatt på flera håll.

På många förlossningskliniker har man numera sen avnavlning som standard men inte här i Göteborg där navelsträngen klampas på alla barn direkt för att kunna mäta pH och se hur barnet mått. Har läst på en hel del om det här och spontant känner jag att jag verkligen vill ha sen avnavlning om allt går bra. Det kan ju verkligen inte skada, tvärtom kan barnet bli utan viktiga decilitrar blod och stamceller. Alla andra däggdjur sköter det här naturligt och jag tror att det finns en tanke bakom det som med mycket annat med människokroppen!

Barnvagn

Wee! Idag var vi uppe med tuppen och hängde på låset när affären öppnade. Vi har blivit med vagn. Eller beställt vagn, för det är 10-12 veckors leveranstid på dem och med tanke på att jag är i vecka 25 så var tiden inne. Känns jättekonstigt men väldigt väldigt roligt.

Det blev en urban jungle med röd liggdel och svart sittdel. Jag gillar att den är så himla smidig och lättkörd eftersom det är jag som mest kommer köra med den. Och det faktum att den gick in i bagageluckan på vår bil var nästintill ett under. Vagnen blir så väldigt kompakt och platt när man fäller ner den att många andra vagnar inte kan mäta sig med det.

Känns så konstigt samtidigt. Att vi har beställt en vagn. Och om cirka 15 veckor kommer vi ha ett barn här hemma som vi ska ta hand om. Mycket märkligt.

Explosionen

Vecka 25 idag. Bara 15 veckor kvar. Jisses. Det är inte särskilt länge.

Magen har som sagt exploderat och nu vågar till och med personalen på sjukhuset fråga om jag är gravid -stora, vita sjukhuskläder till trots.

Halsbränna är verkligen jobbigt. Annars mår jag rätt bra om man bortser från att jag fortfarande är hemskt trött och numera får anstränga mig om jag ska ur sängen eller soffan.

Ställde mig på vågen och har gått upp 5,5 kg hittills. Usch, det känns inte alls bra. Jag vägde så mycket från början att nu börjar jag få ångest. Vart ska detta sluta! Nu måstemåstemåste jag sluta äta onyttigt för att inte lägga på mig onödiga kilon.

En pärs

Håhåjaja. Tog nyss itu med den numera smått jobbiga uppgiften att klippa mina tånaglar. Pust och frust. Men nu är det gjort och de är lagom långa igen. Hoppas de växer långsamt för jag orkar inte göra det många gånger om magen dessutom ska växa ännu mer.

Om jag hade många pengar över skulle jag förutom att bo på hotell under den pågående toalettrenoveringen även gå till fotvården! Det är jag och pensionärerna.

Resa?

Maken tycker han kan åka iväg på jobbresa till utlandet i tre dagar när jag kommer vara i graviditetsvecka 32-33. Jag är mindre nöjd med det arrangemanget eftersom man aldrig vet vad som kan hända. Vem skulle köra mig någonstans om något hände och framför allt vem skulle då hålla min hand. Just nu är maken hemskt missnöjd med att jag inte vill att han ska åka. Well yes.