Gravid-systrar

Har en nära vän som också är gravid. Det är jätteroligt förstås. Och man får gnälla av sig lite. Flera gånger om dagen skickar vi sms där vi beskriver hur illa vi mår, var vi har kräkts, vad vi kan/verkligen inte kan äta, hur svullna vi är (väldigt), att livet som gravid är hårt och så vidare.

För övrigt somnade jag på soffan i helgen när vi såg på tv och såklart var det makens fel. När programmet var slut väcktes ett monster och vi bråkade stundtals ganska ordentligt. Så mycket att jag i all hetta mailade en länk till maken efter att ha googlat på "skilsmässa". Någon timme senare mailade jag en länk från en gravid-sida med råden till pappan:

"Stundtals kan det vara besvärligt att leva med en gravid kvinna. Humörsvängningarna kan periodvis vara stora. Ena stunden kan hon vara hur glad som helst, nästa stund kan allt vara botten. Eftersom du står närmast kan du få klä skott för en del av hennes nedstämdhet. Du kan påverkas av detta och själv bli både ledsen, arg och frustrerad och undra hur det här ska gå. Det ligger säkert något i det din partner känner men irritationen eller ledsamheten kan vara oproportionerlig i relation till vad det gäller. Försök ha överseende. Orsaken ska tas på allvar men undvik att nämna att det rör sig om hormoner. Som ett stöd för dig själv kan du försöka sätta det i proportion och inte låta det påverka er relation allt för mycket."

Jag förstår inte vad de menar. Inte alls.

Oh, happy day

Idag har jag redan spytt tre gånger, varav en gång vid hållplatsen, bland massa folk. Livet är underbart.

Längtar till ultraljudet men har fått tid först i v 19, och dit är det ju över fyra veckor kvar. Som sirap, I say, så seg känns tiden.

Refrängen

Dagen har börjat i illamåendets tecken och det är typ, jättejobbigt. Videon är ganska rolig att se på ändå.

Igår var jag på stan och hittade ett par mammajeans för halva priset på polarn och pyret. Helt okej pris. Jättesköna, för de spänner ju inte någonstans men å andra sidan ser man verkligen gravid ut i dem av samma anledning.

Nu ska jag fortsätta ligga i sängen en stund, försöka må lite mindre illa och sen göra allt jag hade tänkt av den här dagen. Vecka 15 idag förresten. Tjingeling!

Gigantiskt

Barmen som förhoppningsvis får nära ett barn till sommaren växer och växer. Och växer. Det gör ont och det kliar. Jag vet inte riktigt var det här ska sluta. Maken kastar lystna blickar men något mer är det inte tal om, till hans stora besvikelse. Ont, det gör ont. Saker och ting är inte riktigt som det brukar.

1/3

Håhåjaja. Tiden går framåt ändå. Har avverkat precis en tredjedel av graviditeten, gått in i vecka 14 och gått över 90 dagar som gravid. Det är grejer det.

I veckan var jag på vårdcentralen för att se om jag kunde få något mot min nästtäppa. Halleluja, det kunde jag. Fick en annan nässpray att ta i ett par veckor. Det tar ett par dagar innan den verkar men jag har faktiskt både ett och annat tillfälle varje dag då jag andas via näsan numera. Första gången sen före jul. Det går inte att beskriva känslan.

Annars mår jag rätt bra. Försöker att äta mindre godis och regelbundna mål med bra mat och har faktiskt gått ner något kilo. Men det vänder snart tänker jag, plus att jag tyvärr har en hel del att ta av.

Magen varken syns eller känns än, förutom att jag blir hemskt svullen på kvällen, då ser jag ut att vara mot slutet av graviditeten, minst. Det är också oroligt att inte känna av något, inte se något. Nästa som ska hända är det stora ultraljudet och tid till det fick jag inte förrän i slutet av februari.

Nu ska vi en sväng till IKEA och den här gången får vi faktiskt stanna till och drömma lite om sängar och skötbord som vi förhoppningsvis får köpa till vår lilla skatt.. :)

Lååångsamt

Det är ju flera runtomkring som är gravida, och de har hunnit gå så långt.. Jag vill också!! Vecka 13 är ju fjutt. Lång tid tills det börjar synas, till ultraljudet, till barnmorskebesöken, ja till allt där man får veta att allt står bra till där inne. Tiden får gärna hoppa fram några veckor till slutet av februari sådär för då är det både dags för ultraljud och för våren att komma till stan. Ser fram emot båda.

Har tappat bort laddaren till min kamera vilket känns beklageligt då det ändå hade varit kul att kunna ta en före-bild innan man börjar växa.

Och snart 2 veckor utan godis! Heja mig.

Framåt

Det är nästan skönt att bara ha dator på helgerna, då går ännu en vecka så snabbt. Mår fortfarande illa och är nästäppt. Längtar efter att få börja känna hur det kan röra sig därinne.

Och så ber vi fortfarande att allt ska gå bra. Att det kan vara så himla oroligt. Och roligt, på samma gång!