En pärs

Håhåjaja. Tog nyss itu med den numera smått jobbiga uppgiften att klippa mina tånaglar. Pust och frust. Men nu är det gjort och de är lagom långa igen. Hoppas de växer långsamt för jag orkar inte göra det många gånger om magen dessutom ska växa ännu mer.

Om jag hade många pengar över skulle jag förutom att bo på hotell under den pågående toalettrenoveringen även gå till fotvården! Det är jag och pensionärerna.

Resa?

Maken tycker han kan åka iväg på jobbresa till utlandet i tre dagar när jag kommer vara i graviditetsvecka 32-33. Jag är mindre nöjd med det arrangemanget eftersom man aldrig vet vad som kan hända. Vem skulle köra mig någonstans om något hände och framför allt vem skulle då hålla min hand. Just nu är maken hemskt missnöjd med att jag inte vill att han ska åka. Well yes.

Hypokondriker-mamman

Jag tror jag drabbats av tromboflebit i min högra arm, dvs en inflammation i venen. Längs den ytliga, synliga venen på underarmen ömmar det vid palpation. Det är inte rodnat eller särskilt värmeökat men det finns två mindre blåmärken längs kärlsträngen. Och som sagt, det gör ont när jag är där och känner.

Jaha.


Förut när jag klämde på magen svarade bebisen med att bli alldeles till sig och hoppa runt i magen en stund. Min lilla gullunge.

Beställning

Det blev en svart skiphop dash deluxe.


Wee! Dollarn är typ tokbillig nu. Att beställa skötväska från USA gick på 500 kr inklusive frakten. Halva priset mot vad den kostar i barnvagnsaffären. Plus att den nyare delux-modellen inte ens finns i Sverige än. Hurra så bra!

Sparkar

Det är verkligen så mysigt för nu sparkas det verkligen för fullt varje dag. Vår lilla gullunge. Och Tommi har också känt bebisen många gånger. Igår gick jag och la mig mycket tidigare än Tommi och han berättade imorses att han lagt handen på min mage när jag låg och sov och känt bebisen jättetydligt. Det är så konstigt -i min mage bor det en liten person, som är vaken när jag sover och sparkas utan att jag märker det. Mycket märklig tanke. Och fantastisk och helt underbar. Vårt lilla mirakel.

Om oro

Det lilla livet valde att spela föräldrarna ett spratt. Insåg i morses att jag inte känt något livstecken på två dagar och ringde in ett meddelande på barnmorskans telefonsvarare. Hon ringde senare upp och sa att jag kunde komma in en snabbis för att lyssna på hjärtljuden, men att det är fortfarande ganska tidigt och hon tyckte inte jag behövde vara orolig även om hon förstod mig. Om jag kände bebisen och blev lugn innan det behövde jag såklart inte komma in. Och typ sekunden efter att vi lagt på kom det, sparkspark. Ack. Nu hann jag inte bli så orolig, men ändå. Nuförtiden är jag van att dagligen känna av den här nya, lilla personen som växer under mitt hjärta. Att man kan älska någon man aldrig träffat, så mycket. Det är magiskt.

Häromdagen köpte jag den begagnade bärsjalen. Längtar efter att kunna bära barnet i den i sommar. Lilla gullungen.

Ååh. Tycker tiden kan gå lite snabbare. Om några veckor ska vi beställa vagnen, det är 10-12 veckors leveranstid på den och då är det ju snart dags om vi vill ha den i tid. Hoppas bara att urban junglen går in i bagaget. Annars vet jag inte vilken vagn det blir.


Och ja just det, det här med förlossningen kommer bara närmare och närmare. Tidigare har jag tänkt att "jomenvisst, klart vi grejar det här och det kommer gå lätt som en plätt" men nu är jag mer skräckslagen inför att tvingas överlämna kontrollen åt någon annan. Att våga lita på att personalen gör sitt jobb och ger den bästa vården, i semestertider med babyboom i stan. Och inte bara personalen. Jag och bebisen ska också överleva hela förlossningen, helst friska och krya. Usch. Det är jobbigt att veta för mycket ibland. Och det är jobbigt att inte veta hur det kommer gå.

Vilken sort

Vi ska ta reda på vem som gömmer sig i min mage. Eller könet, i alla fall. Tror jag. Vi har bokat tid men nu när det blir mer verkligt så får vi se om vi vågar. Men jag skulle tycka att det vore skönt att de kollar lite på bebisen igen också, att allt fortfarande ser bra ut och så. Och så är det så mycket personligare att veta om det är en hon eller en han.

Det är rätt dyrt också och för dem pengarna kunde vi ju gjort annat, mer nödvändigt. Dock i all toalettrenoveringselände behövs det guldkorn att se fram emot och om jag minskar på godisintaget så blir det inte så mycket extra pengar ändå. I början av maj har vi tid. Spännande.