Klart

Jomen. Vi har funderat och funderat och det verkar som att det mesta är klart inför bebisens ankomst. Vagnen hämtas efter att bebisen är här liksom skötbordsdelen som sätts på skåpet när det närmar sig due to platsbrist. Shit. Det börjar bli verkligt.

Men bebisen får helst vänta några dagar till, bilen är trasig igen och måste lagas först. Utan egen bil vägrar jag åka till något annat sjukhus än de här i stan, trots platsbrist. Inte kan man väl kräva att vi ska betala upp till nio mils taxiresa, eller?


Igår höll jag en liten i famnen och det känns mycket märkligt att vi inom två månader, om allt går bra, peppar peppar, har en alldeles egen liten en.

Typ status quo

Här händer det inte så mycket på bebisfronten just nu. Han bökar lite några gånger per dag, hickar desto mer, magen är stor och benen är svullna nästan upp till knäna.

Bilen är lagad, gratis till och med! Heja snälla mekanikerna (som lagade bilen genom att dra åt en sladd). Jag vågar mig nog på att tro på tentaresultatet som ligger ute, medicinkursen är avklarad. Heja mig, trots toalettrenoveringar, ommålning och allt vad det heter!

Livet är faktiskt ganska behagligt när man har en toalett hemma.

Stressmoment

Heh. Vår bil, vår relativt nya bil som inte ens är tre år gammal har fått för sig att ladda ur batteriet och går således inte igång om man inte laddar batteriet först. Typiskt opraktiskt! Nu är jag glad att jag inte är ännu gravidare, men nog är det frustrerande att veta att om nåt skulle hända nu skulle vi måsta beställa taxi. Imorgon, om maken på något sätt tar sig till jobbet får han se till att ordna detta! Som tur är jobbar han på samma ställe där bilen en gång tillverkades, så det finns mekaniker lite mer tillgängliga.

Men håll gärna tummarna att inte all skatteåterbäring går åt till att laga bilen! Och att bebisen håller sig lugn i magen.

Klumpedunsen

Om jag tidigare trott att jag var stor och känt mig klumpig så är det inget mot hur jag känner mig nu. Det är jobbigt att sätta sig i bilen (men jag kör fortfarande), nästintill omöjligt att ta sig upp från sängen/soffan/stolen utan en större ansträngning och om jag råkar se mig själv i helfigur på stan blir jag lika förvånad över magstorleken varje gång. Och så är det rätt kämpigt i värmen men vi har åkt till föräldrahemmet och badat flera gånger och i skuggan på landet njuter man av sommaren!

Vi har köpt på oss lite dricka och snacks idag som kan packas ner i väskan som ska med till förlossningen. Tänkte packa det som kan packas i förväg någon gång nästa vecka. Sen får den stå och vänta tills det är dags. Det känns sjukt att inom tio veckor har vi fött barn, även om vi skulle gå tre veckor över tiden. Förhoppningsvis går allt bra och vi kan börja vårt nya liv tillsammans med vårt lilla barn! Vi längtar och väntar, och hoppas och ber att allt ska gå bra!

Stort liv

Heh. Bebisen ska enligt gårdagens beräkning väga cirka 2500 gram. I vänta barn-boken vi fått från barnmorskan står det att barnet nu ökar med 250 gram i veckan. Det är mellan sju och tio veckor kvar tills barnet ska ut. Enkel matten ger ett skrämmande antal gram som jag påstås kunna föda fram. Lilla barn, väx lagom mycket nu på slutet!

Sista datumen

Nu är de resterande barnmorskebesöken också inplanerade och sommaren ser alltså ut som följer. Däremellan hoppas jag kunna få plats med biobesök (sex and the city-filmen måste ses), middagar ute och flertalet träffar med goda vänner i sann passa-på-innan-bebisen-tittar-ut-anda.


9 juni börjar jobba

13 juni studentfest för kusinen

19 juni barnmorskan

7 juli första bröllopsdagen, barnmorskan

11 juli sista dagen på jobbet, vecka 38+0 och bebisen är i princip färdigbakad och klar om han skulle vilja komma ut.

21 juli barnmorskan

24 juli beräknad födelse

Ultraljud och fika på stan

Idag har jag varit på stan, värmen till trots. Köpte en fläkt som efter max tio minuters användande redan är väl värd varenda en av de 98 kronorna den kostade på Clas Ohlson. Därefter ett besök hos bokhandlaren och fyra pocketböcker följde med hem. Här ska det läsas.

Sen skulle jag träffa min nya barnmorska. Hon var ung, kan inte varit många över 30, och rätt trevlig men väldigt rättfram och aningens barsk. Mina värden var så bra, såå och jag hoppas jag är lika bra på att föda som hon hävdade att finska kvinnor är. Mitt Hb skulle gått upp från 122 till 142 på dryga tre veckor dock, men jag är skeptisk. Antingen är jag aningens dehydrerad eller så var det mätfel på förra värdet.

Därefter var det dags för tillväxtultraljudet och på en månad har min lille grabb (japp, en snopp sågs tydligt den här gången också) gått från - 11% till + 9%. Urinblåsan var välfylld, njurbäcken såg normalvida ut, hjärtats rum lika så och diafragmavalven var fint välvda. Och så gjorde han pussmun åt mamma. Min lille hjärtkotte.

Eftermiddagen avslutades med en mjukglass i skuggan tillsammans med en gammal kompis från högstadietiden. Lika trevligt som alltid! Nu ska jag njuta av fläkten en stund till.