Om den oergonomiska ställningen med magen

Nu har magen börjat vara i vägen, typ hela tiden. På jobbet får jag sitta så långt ifrån tangentbordet att jag sitter och skriver med armarna nästan rakt utsträckta. Plus att jag varken kan höja eller sänka stolen särskilt eftersom jag sitter med fötterna på två pedaler jag måste nå hela tiden.

Och antalet dagar jag har kvar att jobba är typ 14. Pust. Men jag gjorde faktiskt mycket idag, klarade det mesta själv och då känns det gott, särskilt när lådan med banden som redan är avskrivna är full!

Håhåjaja

Maken utbrast glatt: "Tänk om vi får barn nästa vecka!!"

Eh. Shit.

För nu närmar det sig verkligen, även om det antagligen dröjer minst en månad. Och när han la fram det på det sättet fick jag nästan panik. Nog för att vi materiellt har det mesta fixat, men förlossningen, ansvaret och tröttheten är jag inte riktigt redo för.

Eh.

Bök

Oj, vad han bökar omkring i magen idag. Nästan så han försöker ta sig ut med rumpan först genom bukväggen. Mysigt men lite otäckt när det stramar och han fortsätter att trycka sig ut.

På midsommarafton träffade jag min lilla, två månader gamla kusin. Hon är så fin. Och det är så overkligt att jag och maken också, om allt går bra, kommer komma hem med ett litet barn. Vårt barn!

Många verkar bli lite förvånade och tro att bebisen ska komma snart eftersom han redan varit fixerad i tre veckor. Tyvärr tror jag det dröjer minst några veckor till, det finns inga tecken på att han skulle vilja komma ut den närmaste framtiden.

Klumpedunsen och han med slutspelsskägget

Maken har den senaste tiden fått ett ordentligt skägg. Till mitt stora nöje och makens förvåning är det inte alls särskilt ovanligt enligt graviditetstidningen att män, mot graviditetens sista tid, sparar till skägg. Och han är bra snygg och fin, min man. Hade det inte blivit barn gjorda tidigare skulle det blivit det nu. If you know what I mean.


Och så bjuder jag på en bild på magen, så här dagen före midsommar. Stor, trött och klumpig. Jag hoppas tiden går fort fram till förlossningen.

Eller lagom fort. Som barnmorskan sa igår på förlossningsförberedande kursen; det här är enda gången man är själv som höggravid. Nästa gång finns det förhoppningsvis ett till litet barn att ta hand om och då kan man inte rå om sig själv på samma sätt. Så jag försöker njuta av tillvaron!

Barnmorskebesök

Andra veckan på jobbet avklarad och efteråt var vi hos barnmorskan en sväng. Vi lyssnade bara på hjärtat, mätte magen -växt två cm på lika många veckor, aj- och tog blodtrycket. Allt verkade bra och det är ju skönt. Frågade om vi inte skulle ta fler venösa prover på mig eftersom jag tillhör en skara av ganska få som har blodgrupp 0-. Och jomenvisst. Det hade min gamla barnmorska glömt och den nya inte tänkt på. Men nu ligger ett rör i ett kylskåp i väntan på att det ska bli måndag eftermiddag och provet kan gå iväg för undersökning.

Bebisen är för övrigt fixerad redan sedan förra besöket, har nog glömt skriva det. Inte för att det betyder någonting men som barnmorskan sa, han gör det han ska, ligger rätt och växer och jag ska göra det jag ska.

Men jag börjar längta efter att ha bebisen på rätt sida av bukmuskulaturen. Det går i princip inte att böja sig ner längre för att ens sätta på knäppningen på sandalerna. Och så ska jag försöka knipa knipa knipa. Efter att ha skrivit en hel dags mottagning för läkare som specialiserar sig på diverse framfall inser jag att det kan jag klara mig utan.

Imorgon är det midsommar men jag har inga andra planer än att jag ska vispa grädde och äta några jordgubbar till. Mums!

Ödematösa ben

Att först sitta framför datorn på jobbet i över åtta timmar och strax därefter åka på förlossningsförberedande kurs i tre timmar där man sitter trångt på en föreläsningssals hårda stol med bara en kvarts rast leder visst till att mina knölar vid anklarna försvinner. Oh, happy day. Önskar att mina vader sedan tidigare var av denna värld så jag kunde få på mig stödstrumpor. Nu skriver jag liggande i soffan i en mindre ergonomisk ställning med förhoppning om att lite vätska ska fördrivas i alla fall.

Idag har jag dessutom varit hemskt törstig och kissat hela hela hela tiden. Gah. Nu måste måste måste jag dra ner på godiset, medicinkursen ligger alldeles för nära i tiden. Diabetes är något jag helst slipper. Annars är det nog ett bra tecken, för jag tror bebisen sjunkit ner lite grann och då kan man tydligen också behöva uträtta toalettbehov oftare. Det ilar lite neråt och de senaste dagarna har jag haft lite sammandragningar med mensvärk. Förberedelse pågår.

Annars är förlossningsförberedande kursen rätt bra. Kursledaren är rolig och det är faktaspäckat. Det är dessutom skönt att veta att maken hört allting, så kan vi diskutera hur vi önskar att förlossningen kommer förlöpa. Idag pratade vi smärtlindring. Jag kommer aldrig, lika lite som jag kommer bli ögonläkare, ta kvaddlar. I övrigt är jag öppen för det mesta, även om jag hoppas kunna klara mig på det minsta möjliga.

Det är tydligen match på TV och det är ju bara så tråkigt. Därav förpassas jag till dator och nu finns ju både tid och lite ork att uppdatera. Annars är jag rätt trött efter jobbet, även om det går bra och fortfarande är ganska tillfredsställande. Men jag längtar efter bebisen. Imorgon är det prick fem veckor kvar till beräknat datum. Hoppas hoppas, han kommer i tid.

Klart II

Nu så. Bilen ska vara lagad och det mesta vi behöver finns hemma. Kom hellre förr än senare, mitt lilla barn!