Uppdatering

Värkar bara var tionde minut nu och de är fortfarande hanterbara när de väl kommer. Tid hos barnmorskan i eftermiddag som sagt, får se vad hon säger. Jag är trött, trött, trött -blev inte många timmars sömn inatt. Och så är jag fruktansvärt hungrig men kunde bara få i mig två kiwi och alvedon, allt annat kommer upp igen vid blotta tanken.

Åh, jag vill bara slippa gå så här i flera dagar. Antingen får det fortsätta nu eller så väntar jag hellre.

När det börjar hända grejer

Vid halv tolv inatt, strax före läggdags fick jag en fem-sex stycken sammandragningar som alla gjorde ont i ryggen och ner i magen och kändes som kraftig mensvärk. Gick på toaletten och såg lite blod. Ringde förlossningen för säkerhets skull som precis som jag trodde att det var teckenblödning/slemproppen, inget farligt alltså och jag skulle försöka sova. Det var ju lättare sagt än gjort, det gjorde ju ändå lite ont men jag lyckades nog sova bort några timmar i alla fall eftersom det är morgon nu. Har precis skickat iväg maken till jobbet, här gör han ingen nytta än så länge. Jag har sammandragningar/värkar med 4-8 minuters mellanrum och de gör ont, men jag andas bara igenom dem än så länge och de kommer nog göra mycket ondare när det väl närmar sig på riktigt.

Har en tid hos barnmorskan i eftermiddag, går nog på den om det inte drar igång ordentligt. Jag hoppas ju att det kommit igång i alla fall eftersom jag haft värkar ända sedan midnatt, och att jag kan ringa hem maken till en nära förestående förlossning så vi slipper alltför många sömnlösa nätter.

Så kanske, kanske att vi snart har vårt barn hos oss. Hoppas.

Tidspessimisten

Jag var en tidspessimist redan när jag föddes en vecka före utsatt datum. Fortfarande är jag oftast patologiskt tidig vart jag än ska och det kan lätt bli lite jobbigt och en lång väntan på tidsoptimisterna. Tycker gott att min lilla bebis kunde ärvt den egenskapen från mig, det är jobbigt att vänta och vänta och då har vi inte ens passerat datumet än.

Barnmorskorna runtomkring tipsar om färdknäppen men det är lättare sagt än gjort när man är smidig och stor som ett annat sjölejon. To be continued alltså.

Närhet

Nu är det helg och det är så skönt att ha maken hemma i två hela dygn. Igår blev jag nästan tokig av att gå och vänta på honom så när han kom från jobbet hem ville jag bara sitta nära, nära. För helgen finns inga planer alls och det känns faktiskt riktigt skönt, jag är nöjd bara jag får ha maken vid min sida och hålla honom i handen. Trygghet.

Och här kommer en nytagen bild på magen, sju dagar före beräknat datum. Stor, ja. Tung, ja. Färdigbakad, ja.

Slemproppen

Ifall jag undrat om jag skulle missa när min slempropp (nej, inte maken, haha) gått behöver jag inte fundera längre. Någonting gulaktigt och lillfingerstort syntes senast jag var på toaletten och det kan inte vara någonting annat än just det.

Och nej, jag tror fortfarande inte att någon förlossning skulle vara nära förestående men kroppen förbereder sig och det är alltid något att jubla över. Snart kanske vi får ha vårt lilla barn hos oss. Åh, vad jag längtar!

Nyss hemkommen från fikat på stan och det var perfekt. En mjukglass, en god vän, solsken och glada människor runtomkring.

Nu så

Kraften börjar återvända. Maken började senare idag så vi båda sov länge och jag vaknade först vid 6-tiden för ett första toalettbesök, Hurra. Nyduschad och med färg på ögonfransarna, pärlor i öronen och lunch i magen är jag redo att för första gången på länge bege mig ut på stan för fika med en kompis. Börjar hämta mig efter förkylningen och det ska bli så gott att se lite folk. Om jag orkar så tänkte jag gå hem från stan också.

En vecka kvar till beräknat datum och max 28 dagar kvar till en eventuell igångsättning. Nu närmar det sig på riktigt.