III

Och för den som undrar, ja, det gör ont att föda barn.


För tillfället nere i 3-5 minuter mellan värkarna och de håller i sig 1 minut. Det är lite jobbigt, är så trött att jag ligger och slumrar mellan men måste upp och stå på tå för att klara av det onda. Det kanske blir en bebis närmaste dygnet ändå. Hoppas hoppas.

Uppdatering II

Här händer inte mycket alls. Värkarna kommer var tionde minut och mer än så är det inte. Min barnmorska är hemskt rättfram och tyckte att det räcker ju verkligen inte, då hade jag legat och fött barn vid det här laget. Om det fortsätter så ska jag ringa förlossningen och be om morfin och en sovdos för latensfasen kan vara hemskt lång, upp till en vecka, hos vissa och jag behöver sova. Så vi får se vad som händer, jag hoppas att det ska dra igång på riktigt för det känns hemskt surt att ha ont för ingenting. Och ännu surare skulle det kännas att få en sovdos som gör att allt stannar av för ännu längre väntan på bebisen.

Uppdatering

Värkar bara var tionde minut nu och de är fortfarande hanterbara när de väl kommer. Tid hos barnmorskan i eftermiddag som sagt, får se vad hon säger. Jag är trött, trött, trött -blev inte många timmars sömn inatt. Och så är jag fruktansvärt hungrig men kunde bara få i mig två kiwi och alvedon, allt annat kommer upp igen vid blotta tanken.

Åh, jag vill bara slippa gå så här i flera dagar. Antingen får det fortsätta nu eller så väntar jag hellre.

När det börjar hända grejer

Vid halv tolv inatt, strax före läggdags fick jag en fem-sex stycken sammandragningar som alla gjorde ont i ryggen och ner i magen och kändes som kraftig mensvärk. Gick på toaletten och såg lite blod. Ringde förlossningen för säkerhets skull som precis som jag trodde att det var teckenblödning/slemproppen, inget farligt alltså och jag skulle försöka sova. Det var ju lättare sagt än gjort, det gjorde ju ändå lite ont men jag lyckades nog sova bort några timmar i alla fall eftersom det är morgon nu. Har precis skickat iväg maken till jobbet, här gör han ingen nytta än så länge. Jag har sammandragningar/värkar med 4-8 minuters mellanrum och de gör ont, men jag andas bara igenom dem än så länge och de kommer nog göra mycket ondare när det väl närmar sig på riktigt.

Har en tid hos barnmorskan i eftermiddag, går nog på den om det inte drar igång ordentligt. Jag hoppas ju att det kommit igång i alla fall eftersom jag haft värkar ända sedan midnatt, och att jag kan ringa hem maken till en nära förestående förlossning så vi slipper alltför många sömnlösa nätter.

Så kanske, kanske att vi snart har vårt barn hos oss. Hoppas.

Tidspessimisten

Jag var en tidspessimist redan när jag föddes en vecka före utsatt datum. Fortfarande är jag oftast patologiskt tidig vart jag än ska och det kan lätt bli lite jobbigt och en lång väntan på tidsoptimisterna. Tycker gott att min lilla bebis kunde ärvt den egenskapen från mig, det är jobbigt att vänta och vänta och då har vi inte ens passerat datumet än.

Barnmorskorna runtomkring tipsar om färdknäppen men det är lättare sagt än gjort när man är smidig och stor som ett annat sjölejon. To be continued alltså.

Närhet

Nu är det helg och det är så skönt att ha maken hemma i två hela dygn. Igår blev jag nästan tokig av att gå och vänta på honom så när han kom från jobbet hem ville jag bara sitta nära, nära. För helgen finns inga planer alls och det känns faktiskt riktigt skönt, jag är nöjd bara jag får ha maken vid min sida och hålla honom i handen. Trygghet.

Och här kommer en nytagen bild på magen, sju dagar före beräknat datum. Stor, ja. Tung, ja. Färdigbakad, ja.