Idag har jag varit hos barnmorskan. Det gick bra fram tills att jag berättade att min puls numera konstant ligger kring 100. Hon frågade om jag var stressad. Då brast det. Maken och barnmorskan klappade lite på mig och efter en stund kändes det lättare.
Det är verkligen jättejobbigt. Praktiskt prov med bistre professorn nästa vecka. Veckan därpå ska de måla om i hela lägenheten och förhoppningsvis, äntligen, göra klart toaletten. Och veckan därefter är det dags för stora tentan. Det vill säga, försök tentaplugga när hela lägenheten är uppochner och det springer folk in och ut hela tiden. Nu inser jag mina begränsningar och högsta prioritet är lille bebisen så jag kommer inte satsa på tentapluggandet som jag skulle gjort annars. Klarar jag tentan är det ett plus. Annars gör jag om den senare. Jag måste bara ta mig levande ur den här månaden. Sen kan jag pusta ut.
Magen växer som den ska och blodtrycket låg bra som tur var. Hb hade sjunkit från 135 till 122, men jag vet inte hur mycket jag litar på det. Två prov tagna på samma gång, av samma person kan visa helt olika har vi fått lära oss. Nåja, helt normalt värde i alla fall men konstigt att det sjunker nu när jag äntligen känner mig lite piggare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, en stor kram till dig, så skönt att du fick tröst idag och prata med BM. Tycker det låter SÅ klokt att inte satsa så hårt på tentorna just nu, du är ju ändå höggravid :-) Var extra snäll mot dig själv och varför inte pyssla om dig lite extra med någon fotvård eller nåt? Kram igen
Heja Hanna!
Låt inte tentan få ta överhanden. Du och lille pojken är viktigare än den. Och de flesta poängen för kursen får du ju ut oavsett hur det går.
Vi ses på fredag!
Kramar och uppmuntran från Ellen
Skicka en kommentar