En trötthet värre än Den Stora Tröttheten har drabbat mig. När jag vaknade på morgonen i måndags var det så tungt, så tungt att ens försöka öppna ögonlocken. Och så har det fortsatt hela veckan. Har ändå stapplande tagit mig till jobbet varje dag och sedan hem igen, sovit någon timme och sedan lagt mig för natten. Likväl, så oerhört trött varje morgon. Magen växer, tar nästan emot när jag går och bebisen trycker neråt. Förstår inte hur det ska gå att jobba två veckor till. Nu börjar jag dessutom bli så trött på att vara gravid, trots att det kan vara sju hela veckor kvar. Vilken sinnesstämning som kommer prägla den här familjen om födelsedagen dröjer kan jag börja ana redan nu. Idag blev jag dessutom för första gången irriterad på lilla bebisen som skulle böka runt precis när jag skulle lägga mig för att vila efter jobbet. Hemska jag.
Gnäll, gnäll, gnäll. Det är bara inte så roligt just nu. Tycker bebisen kan komma snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lycka till på kommande förlossning och allt som händer därefter! En som läser din blogg ibland... - Sara
Nu kommer ju perioden när du ska vara tokless på det hela, för att motiveras att klämma ut lillegullet också :-) . Tror nästan alla känner så kring vecka 36-37 och framåt, det är liksom uttänkt... Känner med dig och tröttheten. Om det blir för illa kanske du kan sjukskriva dig någon dag eller så, för att faktiskt vila. Vi ska ju faktiskt inte räkna med ett senare datum än BF, det är viktigt att du är utvilad så gott du kan, för den kan komma närsomhelst nu :-) Åh så kul!
Det är absolut normalt att känna som du gör.. för det är verkligen ingen dans på rosor sista veckorna. Jag upplevde sista månaden som att det kändes som att kroppen höll på att ramla isär o man undrade hur längde det kunde hålla på innan bebisen ramlade ut.=)
Se framåt. Snart har ni er lille pojke hos er och då kommer denna jobbiga tid att vara totalt bortblåst.
En massa kramar!
Ja, det är kämpigt i slutet av graviditeten, men snart har ni er lill* hos er,,,,,kram
Haha jag var så sjukt less i v 15. Sedan i v 21 då foglossningen från avgrunden gjorde entré tänkte jag att jag dör om detta fortsätter, befria mig aaaaah. Hur jag överlevde den sista månaden är en gåta. Instämmer med ovanstående om att det är en ruskigt bra metod att bli av med all ev motvilja mot en förlossning, det blir så jobbigt att man bara naeh nu tar jag vad som helst bara detta kommer till en ände, rädda mig! Tänk om bara en vecka är ert barn fullgånget. Värt att fira!
Skicka en kommentar