Barnmorskekontroll

Min barnmorska är så gullig, så himla trist att hon ska sluta i slutet av maj. Hinner med ett besök till hos henne, sen får jag en ny. Den jag har nu är lite äldre och väl erfaren så hon har svar på alla mina frågor. Fast inte förra veckans tromboflebitmisstanke, där är hon lika clueless som jag.

Idag låg hjärtljuden på cirka 150, Hb 137 och sf-mått på 26 cm i vecka 25 -översta kurvan prickas in direkt, jajamen och Hbt ligger på samma värde som på inskrivningen. Blodtrycket 120/80 och undertrycket har stigit lite. Nåväl, en enskild mätning säger inte så mycket alls faktiskt, men hon tyckte jag skulle börja dricka mer vatten?

Jo, just det. Fick reda på att jag är 0-. Har alltid undrat vad jag har för blodgrupp så det var ju kul att få reda på det. Dock är blodgruppen ganska ovanlig så jag borde verkligen bli blodgivare i framtiden. Efter förlossningen kanske jag inte är så rädd för stora sprutor längre, då.

Att våga släppa kontrollen

Heh, jag uppdaterar som om jag inte hade ett liv men sanningen är att jag försöker plugga och det är så mycket roligare att göra annat. Blogg-kompisen Anski frågade i en kommentar om det inte var jobbigt att vara påläst och om att våga släppa kontrollen och jag tänkte att det kunde man ju skriva ett eget inlägg om.

Jag tänker nog lite som jag gjorde inför bröllopet, att före bröllopet försöker jag boka och planera så mycket jag kan för att sedan släppa kontrollen och flyta med när bröllopsdagen kommer. Insåg innan att det inte kommer bli exakt som jag tänkt men det var skönt att veta att jag hade gjort mitt och sedan lita på att alla andra gjorde sitt - och det blev den bästa dagen i vårt liv.

Inför förlossningen tänker jag att jag inte ska förvänta mig så mycket om hur exakt det ska bli. Jag har ingen aning om hur jag kommer klara av smärtan till exempel men jag hoppas att jag och maken tillsammans ska kunna ta oss igenom det med andning, massage och godtycklig smärtlindring. Det enda jag vet är att jag INTE vill ha sterila kvaddlar! Och helst då kanske sen avnavling som jag skrev om förut. Resten får personalen hjälpa oss med som just till exempel smärtlindring och förlossningsställningar. Människor har ju fött barn i alla tider, det borde ju funka för oss också.

Det viktigaste är förstås att allt görs för att barnet ska må bra!

Och jag inser så väl att för att kunna slappna av och klara av förlossningen så måste jag våga släppa taget och lita på att personalen gör sitt bästa. Det är skrämmande och lite jobbigt men jag jobbar på det redan nu, det är i såna här lägen det är svårt att veta lite för mycket. Men jag tror vi har bra förlossningsvård här i Sverige så det blir nog inga problem. Däremot är det ett stressmoment att tvingas föda mitt i semestertider och babyboom och inte alls veta om man får plats på förlossningen eller om man tvingas åka långt bort för att föda.

Nåväl, sammanfattningsvis kan man nog säga att jag helt enkelt har ett "det ordnar sig på nåt sätt" i huvudet. Det kommer nog bli en smärtsam men häftig upplevelse -vi ska ju få träffa vårt lilla barn!

Längtan efter Lilla Liv

Åh. Inatt drömde jag att det var dags att föda och vi fick en liten pojke. Det var så himla mysigt att gå omkring hemma och bära på och gosa med den lilla bebisen. Vår lilla bebis. Vad vi längtar och väntar!

Avnavlning

Det här med avnavlning innan barnet ens hunnit ta sitt första andetag eller om man ska vänta tills blodet slutat pulsera i navelsträngen är under debatt på flera håll.

På många förlossningskliniker har man numera sen avnavlning som standard men inte här i Göteborg där navelsträngen klampas på alla barn direkt för att kunna mäta pH och se hur barnet mått. Har läst på en hel del om det här och spontant känner jag att jag verkligen vill ha sen avnavlning om allt går bra. Det kan ju verkligen inte skada, tvärtom kan barnet bli utan viktiga decilitrar blod och stamceller. Alla andra däggdjur sköter det här naturligt och jag tror att det finns en tanke bakom det som med mycket annat med människokroppen!

Barnvagn

Wee! Idag var vi uppe med tuppen och hängde på låset när affären öppnade. Vi har blivit med vagn. Eller beställt vagn, för det är 10-12 veckors leveranstid på dem och med tanke på att jag är i vecka 25 så var tiden inne. Känns jättekonstigt men väldigt väldigt roligt.

Det blev en urban jungle med röd liggdel och svart sittdel. Jag gillar att den är så himla smidig och lättkörd eftersom det är jag som mest kommer köra med den. Och det faktum att den gick in i bagageluckan på vår bil var nästintill ett under. Vagnen blir så väldigt kompakt och platt när man fäller ner den att många andra vagnar inte kan mäta sig med det.

Känns så konstigt samtidigt. Att vi har beställt en vagn. Och om cirka 15 veckor kommer vi ha ett barn här hemma som vi ska ta hand om. Mycket märkligt.

Explosionen

Vecka 25 idag. Bara 15 veckor kvar. Jisses. Det är inte särskilt länge.

Magen har som sagt exploderat och nu vågar till och med personalen på sjukhuset fråga om jag är gravid -stora, vita sjukhuskläder till trots.

Halsbränna är verkligen jobbigt. Annars mår jag rätt bra om man bortser från att jag fortfarande är hemskt trött och numera får anstränga mig om jag ska ur sängen eller soffan.

Ställde mig på vågen och har gått upp 5,5 kg hittills. Usch, det känns inte alls bra. Jag vägde så mycket från början att nu börjar jag få ångest. Vart ska detta sluta! Nu måstemåstemåste jag sluta äta onyttigt för att inte lägga på mig onödiga kilon.

En pärs

Håhåjaja. Tog nyss itu med den numera smått jobbiga uppgiften att klippa mina tånaglar. Pust och frust. Men nu är det gjort och de är lagom långa igen. Hoppas de växer långsamt för jag orkar inte göra det många gånger om magen dessutom ska växa ännu mer.

Om jag hade många pengar över skulle jag förutom att bo på hotell under den pågående toalettrenoveringen även gå till fotvården! Det är jag och pensionärerna.