Att våga släppa kontrollen

Heh, jag uppdaterar som om jag inte hade ett liv men sanningen är att jag försöker plugga och det är så mycket roligare att göra annat. Blogg-kompisen Anski frågade i en kommentar om det inte var jobbigt att vara påläst och om att våga släppa kontrollen och jag tänkte att det kunde man ju skriva ett eget inlägg om.

Jag tänker nog lite som jag gjorde inför bröllopet, att före bröllopet försöker jag boka och planera så mycket jag kan för att sedan släppa kontrollen och flyta med när bröllopsdagen kommer. Insåg innan att det inte kommer bli exakt som jag tänkt men det var skönt att veta att jag hade gjort mitt och sedan lita på att alla andra gjorde sitt - och det blev den bästa dagen i vårt liv.

Inför förlossningen tänker jag att jag inte ska förvänta mig så mycket om hur exakt det ska bli. Jag har ingen aning om hur jag kommer klara av smärtan till exempel men jag hoppas att jag och maken tillsammans ska kunna ta oss igenom det med andning, massage och godtycklig smärtlindring. Det enda jag vet är att jag INTE vill ha sterila kvaddlar! Och helst då kanske sen avnavling som jag skrev om förut. Resten får personalen hjälpa oss med som just till exempel smärtlindring och förlossningsställningar. Människor har ju fött barn i alla tider, det borde ju funka för oss också.

Det viktigaste är förstås att allt görs för att barnet ska må bra!

Och jag inser så väl att för att kunna slappna av och klara av förlossningen så måste jag våga släppa taget och lita på att personalen gör sitt bästa. Det är skrämmande och lite jobbigt men jag jobbar på det redan nu, det är i såna här lägen det är svårt att veta lite för mycket. Men jag tror vi har bra förlossningsvård här i Sverige så det blir nog inga problem. Däremot är det ett stressmoment att tvingas föda mitt i semestertider och babyboom och inte alls veta om man får plats på förlossningen eller om man tvingas åka långt bort för att föda.

Nåväl, sammanfattningsvis kan man nog säga att jag helt enkelt har ett "det ordnar sig på nåt sätt" i huvudet. Det kommer nog bli en smärtsam men häftig upplevelse -vi ska ju få träffa vårt lilla barn!