Han som kommer med glass

Min gullige make inte bara hämtade mig idag när jag insåg att jag inte skulle orka ta mig hem när jag precis missade spårvagnen, han kommer med en skål glass också. Triumfs hallon och choklad är dock inte lika god som den hade kunnat vara.

Igår när jag åt glass insåg jag plötsligt att jag ställt skålen på magen. Den är såpass stor nu, att jag omedvetet använde den som avlastningsyta. Only three months to go.

2/3

Nu är två tredjedelar av graviditeten avklarade. Tänker man så känns det ganska kort. Imorgon är det exakt tre månader kvar till beräknad förlossning. Men det känns istället jääättelångt fram. Som att bebisen tänker stanna i magen för alltid.

Är hemma och vilar upp mig idag, kände att det behövdes. Plus att vi har väldigt mycket att läsa den här veckan. Har mycket att göra tills imorgon, den här veckan går alldeles för fort. Idag är också dagen då de kollar om det är tillräckligt torrt i väggarna så de kan börja bygga upp toaletterna igen. Åh, vad jag hoppas det! Så att det blir klart någon gång. Minst fyra veckor tar det när de väl börjar bygga och jag orkar inte mer. Det börjar dessutom bli tungt att huka sig ner när jag ska använda hinken.

Promenerade ner till mataffären förut så jag skulle röra mig lite. Diabetestemat i skolan får mig inte att sluta med godis tyvärr, men jag ska försöka röra mer på mig i alla fall.

Just nu gör inte ryggen ont heller och det är så skönt! Har inte heller haft någon halsbränna senaste dagarna. Och jag sover faktiskt hela nätterna även om jag vaknar tidigt, vilket jag förstått att inte alla gör. Alltid något att vara tacksam över!

Ännu ett tillskott i släkten

Idag har min morbror med fru fått en liten tjej. Wee!:)

De fick också ett par veckor för tidigt. Antar att jag själv kommer vara bitter och stor som en val eftersom jag säkert kommer gå över minst tre veckor. Men den dagen den sorgen. Minst fem veckor måste bebisen dock stanna i magen har vi kommit överens om, en fungerande toalett inne i lägenheten är ett måste.



Här är jag förut idag. Nya klänningen är väldigt grön, men fräsch. Jag blir så glad av den.



Och så en bild från när vi provknöt sjalen vi köpt. Istället för bebis har vi en nalle i den. Åh, vad jag längtar efter att få bära på vårt lilla barn. Längtar, längtar, längtar. Och åh, vad vi hoppas och ber att allt ska gå bra. Det är fortfarande oroligt, I say.

Sammandragningar

Håhåjaja. Idag skulle jag vara duktig och premiärcykla till skolan som ligger ett antal backar och sju-åtta kilometer bort. På vägen hem vid den sista backen fick jag sjukt ont i magen och var tvungen att leda cykeln och nu på kvällen har jag haft cirka 7-8 sammandragningar senaste timmen. Vet inte riktigt när man ska bli orolig, det gör liksom inte ont utan är bara obehagligt. Orkar inte riktigt ringa förlossningen för att rådfråga, för tänk om de ber oss åka dit. Jag är så trött och vill bara sova. Det går nog över med lite mer vila. Imorgon ska jag åka kollektivt igen.


Och så säger vi Grattis till Jenny och Niclas som fick sin lille kille idag. Wee!:)

Wee.

Hurra. Idag börjar den stora nedräkningen efter bebisen. Vi har gjort över 181 dagar som gravida av 280. Bara 99 dagar kvar. Tvåsiffrigt liksom. Det är inte särskilt mycket.

Jag får nog lägga in en bild till magen snart. Den har växt igen. Har ingen helfigurspegel här hemma så jag ser sällan hela mig i spegeln men igår på Maxi råkade jag gå förbi en spegel och fick en smärre chock. Storlek stor. Eller som en kvinna frågade i helgen; "Nu är det väl inte så långt kvar?" "Eh, jo, typ tre och en halv månad!" Förstår inte riktigt var detta ska sluta.

Fick hem skötväskan igår och den verkar jättebra. Typ massa små och stora fack, ett vadderat skötunderlägg, rejält tyg och lagom lösa magneter som håller fast locket. Tror det blir hur bra som helst. Nu fattas bara vagnen. Och bebisen såklart.

Börjar bli lite orolig för förlossningen. Eller inte förlossningen i sig, utan ifall vi får plats på förlossningen. Det är hemskt stressande med tanke på babyboomen här i stan. Hoppas det inte är så många som föder just den dagen det är dags för oss. Förstår inte hur jag skulle orka åka över en timme med värkar för att komma till en förlossning som har plats för oss.

Saker att se fram emot

Saker vi ser fram emot.

Imorgon är det bara 100 dagar kvar till beräknad födelse. (Räknaren längst upp räknar en dag mindre än den räknare jag går efter)

2 maj ska vi ta reda på om det är en tjej eller kille som bor i min mage.

7 maj är det dags för barnmorskebesök igen.

Att väcka den lilla

Det händer inte så mycket här på magfronten just nu. Man skulle kunna säga att jag verkligen är gravid. Nu syns det. Gårdagen spenderades i kyrkan med att servera kaffe och kommentarerna och klapparna på magen var många. Tydligen ser jag ut att vänta en kille.

Att folk tar mig på magen gör verkligen ingenting, men det är ändå förvånande att människor vill klappa den mage jag försökt dölja och banta bort under större delen av mitt liv.

Halsbrännan är ett vidrigt tillstånd och ryggvärken sprider sig utefter hela ryggen så det är svårt att sitta på ronder och föreläsningar.

Nyss tryckte jag lite på magen för att se om bebisen reagerade och nog gjorde den det. Vi har legat och tittat på magen ur vilken någon försöker kravla sig ur, helst via naveln. Men än får du vänta ett par månader lilla vän, först ska mamma klara av en stor tenta och sen hinna jobba några veckor så vi kan köpa fina saker till dig! Just är det bara mysigt att känna bebisen. Sparkarna gör inte ont alls utan det är trevligt att då och då under dagen känna livstecken. Vår lilla bebis. Fantastiskt!