Lugnt

På jobbet så väldigt lugnt, så jag passar på att blogga lite i smyg. Den senaste tiden har en verklig, hjärtkramande längtan efter vår lille kille börjat smyga sig på. Det närmar sig, på riktigt. Han är till och med fullgången nu och för min del får han komma ut när som.

Har försökt övertala honom om att söndag blir ett bra datum för hans datumfixerade föräldrar. 080706 vore ju inte helt illa. Vår bröllopsdag, 0707, håller vi dock gärna för oss själva. Fast det förstås, vilken present. Han får komma ut precis när han vill så länge han är hel och frisk!

En jobbvecka kvar och jag ska gå ner lite i tid, sex timmars jobb per dag blir bra. Är så himla trött numera när jag måste upp på nätterna för att han ligger på blåsan. För att inte tala om tröttheten som infaller när jag kommit hem och sätter mig i soffan. Zzzz!

Snart helg! Weeee!

Sjuåtvå

Well yes. Då var bilen "lagad". Igen! Den här gången hittade de ett fel på fläktmotorn. Det var väl fantastiskt bra, och de ville bara ha sjuåtvå för besväret med att byta ut den. Nu ska vi bråka lite och tycka att en så ung bil knappast borde ha de här felen. Det är mycket pengar i barnafödartider.

Nyss kom jag hem och såg mina fötter uppsvullna som elefantiasis-light på bara halvtimmen det tog att ta sig hem med kortare promenad och en tur i en enormt varm buss. Jag skulle tagit en bild men nu är det högläge som gäller och man är inte smidigaste i världen när man snart går in i vecka 38.

Äntligen

Och vi är faktiskt redan i juli. Hurra! Detta kan bli bebismånaden. Vad spännande, otroligt spännande. Visserligen beräknad till 24 juli så risk finns att det blir ett augustibarn men det struntar jag i just nu, istället glädjer vi oss åt det fina vädret och som sagt att det snart är dags för lille hjärtkotten att titta ut.

Tokig

Well yes. För tredje gången på ungefär lika många veckor vägrade bilen starta i morses. Trots bättre iskruvade kablar, utbytt batteri och andra undersökningar så var batteriet nu så urladdat att det inte ens gick att låsa upp med nyckeln, det vill säga så här urladdat har batteriet aldrig ens varit.

Jag kom iväg med bussen och maken fick starthjälp och kunde åka med bilen till jobbet, där även verkstaden finns. Vi är måttligt nöjda. Det var en sak när det var sex veckor kvar till förlossning men att snart vara i vecka 38 och vara utan bil gör mig otroligt hispig. Jag kan liksom inte ställa in mig på att eventuellt både tvingas åka nio mil bort OCH tvingas ta taxi. Och så gör det mig så förbannad, det är en ny bil vi har, jag hade förstått om det var en 15 år gammal skrutt men det är en några år gammal Volvo!

Nageltrång

Det här med att klippa tånaglarna har varit rätt problematiskt ganska länge. Är man då född med tånaglar som kräver noggranna, små och frekventa klippningar för att undvika nageltrång så blir det lite problematiskt. Lyckades vid senaste försöket få bort alldeles för mycket nagel och nu är vänstra stortån röd, svullen och ömmar vid palpation. Pain! Och det finns inget annat att göra än att försöka få fram nageln lite försiktigt om det inte ska bli riktigt illa. Önskar mig själv lycka till med det projektet som kräver tid och tålamod med foten i ställning som inte underlättas av den växande magen.

På jobbet tyckte de att magen växt över helgen och jag kan nog inte annat än hålla med. Det växer verkligen fortfarande och det går att känna hur bebisen blir större i magen också. Fantastiskt, vilket mirakel han är, vår lille hjärtkotte! Eftersom jag jobbar inom vården måste de obligatoriska scrubsen på och jag har kört med klänning, det är smidigast med magen. Idag fick jag ta en jättestor storlek för att få plats med magen och eftersom jag är jättekort blir klänningen jättelång och jag ser ut som en barbamamma när jag vandrar i korridorerna.

Vecka 37

Wohoo. Det går i alla fall framåt. På flera graviditetssidor är jag på sista stoppet nu; 37-40-veckorna.

Idag känns det lite lättare. Flexade ut tidigare från jobbet, sov någon timme och nu ska vi ut och äta. Råstekt vitlökspotatis. Det bästa som finns i äta ute-väg.

Och jag är förresten tjockare nu än jag är bredare. Att försöka gå förbi saker är inte längre så självklart. Det vore nästan lättare att rulla fram.

Den stora trötthetens moder

En trötthet värre än Den Stora Tröttheten har drabbat mig. När jag vaknade på morgonen i måndags var det så tungt, så tungt att ens försöka öppna ögonlocken. Och så har det fortsatt hela veckan. Har ändå stapplande tagit mig till jobbet varje dag och sedan hem igen, sovit någon timme och sedan lagt mig för natten. Likväl, så oerhört trött varje morgon. Magen växer, tar nästan emot när jag går och bebisen trycker neråt. Förstår inte hur det ska gå att jobba två veckor till. Nu börjar jag dessutom bli så trött på att vara gravid, trots att det kan vara sju hela veckor kvar. Vilken sinnesstämning som kommer prägla den här familjen om födelsedagen dröjer kan jag börja ana redan nu. Idag blev jag dessutom för första gången irriterad på lilla bebisen som skulle böka runt precis när jag skulle lägga mig för att vila efter jobbet. Hemska jag.

Gnäll, gnäll, gnäll. Det är bara inte så roligt just nu. Tycker bebisen kan komma snart!