Nageltrång

Det här med att klippa tånaglarna har varit rätt problematiskt ganska länge. Är man då född med tånaglar som kräver noggranna, små och frekventa klippningar för att undvika nageltrång så blir det lite problematiskt. Lyckades vid senaste försöket få bort alldeles för mycket nagel och nu är vänstra stortån röd, svullen och ömmar vid palpation. Pain! Och det finns inget annat att göra än att försöka få fram nageln lite försiktigt om det inte ska bli riktigt illa. Önskar mig själv lycka till med det projektet som kräver tid och tålamod med foten i ställning som inte underlättas av den växande magen.

På jobbet tyckte de att magen växt över helgen och jag kan nog inte annat än hålla med. Det växer verkligen fortfarande och det går att känna hur bebisen blir större i magen också. Fantastiskt, vilket mirakel han är, vår lille hjärtkotte! Eftersom jag jobbar inom vården måste de obligatoriska scrubsen på och jag har kört med klänning, det är smidigast med magen. Idag fick jag ta en jättestor storlek för att få plats med magen och eftersom jag är jättekort blir klänningen jättelång och jag ser ut som en barbamamma när jag vandrar i korridorerna.

Vecka 37

Wohoo. Det går i alla fall framåt. På flera graviditetssidor är jag på sista stoppet nu; 37-40-veckorna.

Idag känns det lite lättare. Flexade ut tidigare från jobbet, sov någon timme och nu ska vi ut och äta. Råstekt vitlökspotatis. Det bästa som finns i äta ute-väg.

Och jag är förresten tjockare nu än jag är bredare. Att försöka gå förbi saker är inte längre så självklart. Det vore nästan lättare att rulla fram.

Den stora trötthetens moder

En trötthet värre än Den Stora Tröttheten har drabbat mig. När jag vaknade på morgonen i måndags var det så tungt, så tungt att ens försöka öppna ögonlocken. Och så har det fortsatt hela veckan. Har ändå stapplande tagit mig till jobbet varje dag och sedan hem igen, sovit någon timme och sedan lagt mig för natten. Likväl, så oerhört trött varje morgon. Magen växer, tar nästan emot när jag går och bebisen trycker neråt. Förstår inte hur det ska gå att jobba två veckor till. Nu börjar jag dessutom bli så trött på att vara gravid, trots att det kan vara sju hela veckor kvar. Vilken sinnesstämning som kommer prägla den här familjen om födelsedagen dröjer kan jag börja ana redan nu. Idag blev jag dessutom för första gången irriterad på lilla bebisen som skulle böka runt precis när jag skulle lägga mig för att vila efter jobbet. Hemska jag.

Gnäll, gnäll, gnäll. Det är bara inte så roligt just nu. Tycker bebisen kan komma snart!

Om den oergonomiska ställningen med magen

Nu har magen börjat vara i vägen, typ hela tiden. På jobbet får jag sitta så långt ifrån tangentbordet att jag sitter och skriver med armarna nästan rakt utsträckta. Plus att jag varken kan höja eller sänka stolen särskilt eftersom jag sitter med fötterna på två pedaler jag måste nå hela tiden.

Och antalet dagar jag har kvar att jobba är typ 14. Pust. Men jag gjorde faktiskt mycket idag, klarade det mesta själv och då känns det gott, särskilt när lådan med banden som redan är avskrivna är full!

Håhåjaja

Maken utbrast glatt: "Tänk om vi får barn nästa vecka!!"

Eh. Shit.

För nu närmar det sig verkligen, även om det antagligen dröjer minst en månad. Och när han la fram det på det sättet fick jag nästan panik. Nog för att vi materiellt har det mesta fixat, men förlossningen, ansvaret och tröttheten är jag inte riktigt redo för.

Eh.

Bök

Oj, vad han bökar omkring i magen idag. Nästan så han försöker ta sig ut med rumpan först genom bukväggen. Mysigt men lite otäckt när det stramar och han fortsätter att trycka sig ut.

På midsommarafton träffade jag min lilla, två månader gamla kusin. Hon är så fin. Och det är så overkligt att jag och maken också, om allt går bra, kommer komma hem med ett litet barn. Vårt barn!

Många verkar bli lite förvånade och tro att bebisen ska komma snart eftersom han redan varit fixerad i tre veckor. Tyvärr tror jag det dröjer minst några veckor till, det finns inga tecken på att han skulle vilja komma ut den närmaste framtiden.

Klumpedunsen och han med slutspelsskägget

Maken har den senaste tiden fått ett ordentligt skägg. Till mitt stora nöje och makens förvåning är det inte alls särskilt ovanligt enligt graviditetstidningen att män, mot graviditetens sista tid, sparar till skägg. Och han är bra snygg och fin, min man. Hade det inte blivit barn gjorda tidigare skulle det blivit det nu. If you know what I mean.


Och så bjuder jag på en bild på magen, så här dagen före midsommar. Stor, trött och klumpig. Jag hoppas tiden går fort fram till förlossningen.

Eller lagom fort. Som barnmorskan sa igår på förlossningsförberedande kursen; det här är enda gången man är själv som höggravid. Nästa gång finns det förhoppningsvis ett till litet barn att ta hand om och då kan man inte rå om sig själv på samma sätt. Så jag försöker njuta av tillvaron!