Ischiasnerven

Håhåjaja. Mina smidiga dagar får nog räknas som över för ett tag framöver. Ischiasnerven klagar så fort jag rör mitt högra ben vilket leder till att jag sakta haltar efter mina kursare i de oändliga kulvertarna. Halsbränna är verkligen ett vidrigt tillstånd. Huu! Och att böja sig ner för att sätta på skorna innefattar numera även ett antal suckar och pustar. Inte idel solsken alltså som det lockas med utanför sjukhusets stora fönster.


Det märks att bebisen växer och blir starkare. Häromnatten kunde jag inte somna om direkt för att Lilla Liv låg och sparkade så. Men det är så mysigt att känna sparkar, särskilt på dagen. Som att Livet säger "hej hej, här är jag" och allt runtomkring stannar upp för en stund.