Oj, vad jag sov dåligt inatt. Vaknade vad som kändes som en miljon gånger. Antingen var det halsbränna, kråkor som höll serenad utanför fönstret, maken som snarkade, toalettbesök eller make som hann börja snarka igen innan jag hann somna om. Idag har jag gått omkring som en godtycklig sengångare och innerligt önskat att förlossningen inte ska starta, i det här skicket blir inga barn födda utan assistans.
Tyvärr kan resterande nätter mycket väl vara likadana men då är det bara att bita ihop och vila på dagarna, på fredag börjar ledigheten. Och jag är glad som klarat mig ända till vecka 38 innan det blev såhär, andra kompisar har inte kunnat sova hela nätter under hela graviditeten(!). Och såhär med blicken i backspegeln inser jag att detta är vad som hållit mig levande under toalettrenoveringarna och tentapluggandet som kantat våren -att jag faktiskt kunde sova.
Halleluja för oavbruten nattsömn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, det är bara att kämpa på! haha
Är han i samma skick som min gubbe var i tro när vår Robin kom, han ville bara sova och ville då inte åka in, fick dra han ur sängen, kl. var 01.00 tror jag. Nyårsafton var det med! *L*
Även med Kevin lika, då sa han, måste vi alltid åka in mitt i natten när vi ska sova...haha, ja se karlar!
Lycka till när det blir av!
jag håller tummarna för att du får sova några nätter till, men det kanske skulle vara skönt att få fart på det på riktigt? hejja hejja helt enkelt. All lycka.
Skicka en kommentar